UTN – FDOKB – bakgrund.

UTN – Före-Detta-Ordförande-Kandidat-bloggen är, skulle man kunna säga, lite som en bok jag skriver till stor del för min egen skull. Jag var under min studietid i Uppsala involverad i studentföreningen Uppsala teknolog- och naturvetarkår (UTN), föreningen som i praktiken företräder studenterna vid Teknisk- naturvetenskapliga fakulteten på Uppsala universitet. Engagemanget gav mig en hel del intressanta erfarenheter och det är många av dem som jag vill få nedskrivna här. Och jag hoppas att om möjligt kunna vara med och ge UTN insikt och idéer om den egna situationen.

Som man kanske kan förstå av namnet så var jag ordförandekandidat och detta var till valet i april 2010. Jag var nominerad av UTN:s valberedning med motiveringen:

Valberedningen anser att det under det kommande året krävs en ordförande som är väl påläst
och insatt i utns verksamhet och de stora förändringa som orgnisationen står inför. Ordförande
ska på ett representativt och förtroendeingivande sätt kunna föra utns talan och fungera som
ett ansikte utåt. Valberedningen anser att personen som vi har valt att nominera uppfyller
tidigare nända kriterier i stor utstäckning samt har betydande kontakter inom universitet och
stor insikt i utbildningsfrågor. Valberedningen är övertygade om att kandidaten kommer att
fungera som ett stöd för både kommande års styrelse och engagerade inom utn, då han har
tidigare erfarenheter från både styrelsen och studierådsverksamthet. Personen har angett
starka referenser som har styrkt valberednignens uppfattning. Utöver detta har valberedningen
även mottagit en mycket stark rekomendation. Valberedningen har därför valt att nominerna
Sven Englund till Ordförande för Utn ht10-vt11.

Jag blev inte vald och satte då ”plan B” i verket, en dröm som jag haft sedan länge, att åka till Kina och lära mig kinesiska och jag hade det alternativet redan färdigt att sätta i verket redan någon månad innan själva valet, eftersom jag hade ansökt och blivit antagen till Uppsala universitets utbytesplats med Fudanuniversitetet i Shanghai, trots att jag under hela den antagningsprocessen varit öppen med att jag ämnade ansöka om att bli ordförande för UTN.

Jag försökte under året arbeta för att styrelsen i UTN skulle bedriva ett mer öppet och transparent arbete, eftersom jag ansåg mig ha kommit fram till att det fanns mycket att vinna på det. Detta var en fråga som styrelsen inte var överens om, vilket gjorde vår situation lite ansträngd under året. Jag ville att de som ville skulle kunna ta del av våra diskussioner eller aktuella frågor, men detta ville andra i styrelsen till stora delar förhindra och drev bland annat på för att styrelsen skulle skriva på inofficiellt dokument om tystnadsplikt för styrelsemedlemmar. Detta var nästan så långt från mina egna värderingar och tillvägagångssätt man kunde komma. Efter att presidiet, ordförande och vice ordförande, vid ett möte menade att de inte kunde fortsätta arbeta om jag inte vek mig och efter flera timmars diskussion så kom vi temporärt fram till en kompromiss. När jag sedan fick tid för mig själv och tänkte efter så kom jag fram till att denna kompromiss inte heller var något jag ville skriva under med mitt namn på, jag anser fortfarande att det vore att svika förtroendet som UTN:s fullmäktige gav mig när de valde in mig i styrelsen. Jag lyckades åtminstone övertyga styrelsen om att detta inofficiella dokument, som skulle komma att påverka vårt arbete, insyn och möjliga informationsflöde till fullmäktige, skulle bli officiellt så att jag på rättmätigt sätt kunde reservera mig. Jag var förundrad över att det överhuvudtaget var möjligt att ta ett sådant beslut, jag menade att dokument som principiellt påverkar dess arbete och relation till det högsta organet (fullmäktige) skulle tas av fullmäktige och inte styrelsen själv.

När tiden närmade sig för bokslut och verksamhetsberättelse blev det allt tydligare att mycket hade brustit under året, underlag var inte inskickade till bokföringsfirman och UTN gjorde ett stort underskott gentemot budgeterat. Av praktiska skäl var jag inte så involverad i detta arbete, men får väl ändå säga att jag, med tanke på att jag ansett att styrelsens sätt att arbeta varit bristfälligt och till stora delar felriktat, inte var särskilt överraskad. Beslutet om ansvarsfrihet blev uppskjutet och det riktades kritik mot styrelsen både från interna och externa revisorer. Framförallt internrevisorernas påpekande att verksamhetsberättelsen saknade självrannsakan är något jag under stora delar av året kände att styrelsen led brist av.

Utdrag från internrevisorsberättelsen:

”Konflikter

att konflikter uppstår i en sådan organisation som UTN är knappast underligt men är nästan alltid något som hämmar arbetet. Under 2009/2010 har det uppstått ett antal konflikter, även inom den högsta ledningen. Vi upplever att UTN har en lång tradition av att försöka lösa allting på egen hand men vi vill framföra förlag om att satsa mer på ledarskapsutbildning, gruppdynamikövningar, vägledning och annan professionell hjälp som utgår från tredje part. Sådana åtgärder kan kosta pengar men att satsa pengar på våra arvoderades och engagerades förmåga att utföra sina uppdrag är knappast en dålig investering. Dessutom ökar värdet av att engagera sig.

Återigen hoppas vi att sittande styrelse går i bräschen för en sådan förändring.”

Utdrag från externrevisorsberättelsen (Kjell Hedman, 19 januari 2011):

”Jag tillstyrker med tveksamhet att resultaträkningen utvisande en förlust om 816 809 kr och balansräkningen omslutande 4 224 177 kr fastställs.”

Jag ångrar idag att jag inte arbetade mer öppet och arbetade för mina värderingar även utåt från styrelsen, att jag inte hade en blogg, så att UTN:s engagerade förstod vad som hände bakom de stängda dörrarna. Jag utesluter inte att många av UTN:s engagerade kände en osäkerhet inför valet av mig, den här konflikten hade vid det tillfället inte nått dagsljuset, en del kunde nog ändå uppfatta att det låg något i luften.
Vid något tillfälle nådde rykten mig om att jag nog kunde räkna med att bli motarbetad av företrädesvis det sittande presidiet och jag tror att detta mycket väl kan ha påverkat att fullmäktige valde att inte se till valberedningens nominering. Under själva valmötet fick jag frågor som antydde att de tvivlade på min förståelse för demokrati, något som jag tyckte var ett ganska signifikativt missförstånd för hela situationen. Men hur kan folket någonsin göra rättvisa val om de inte ens vet vilken information de inte har?

Trots att jag inte blev vald är jag väldigt glad för de erfarenheter som mitt engagemang innebar. Och jag vill poängtera att denna blogg inte har som syfte att hänga ut någon eller smutskasta någon. Detta är mitt sätt att skriva ned erfarenheter som är viktiga för min personliga utveckling och i kombination med min tro på öppenhet så frågar jag mig, varför skulle jag bara ha dessa nedskrivna erfarenheter instängd i en fil på min egen dator, oåtkomlig för resten av världen? Och om någon ändå inte vill förstå mitt åtagande så kan jag bara säga, välkommen att bita i det ibland sura äpplet som kallas demokrati och yttrandefrihet. Jag älskar demokrati och menar att öppenhet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet är grundläggande för att denna ska kunna göra sig rättvisa.

/Sven Englund, Shanghai, 18 mars 2011