/utn – ny adress för ”UTN – FDOKB” och vad UTN missar.

Jag är lite lite förvånad själv, men jag lyckades byta adress på den här bloggen, inklusive omdirigera svenenglund.se/wordpress till svenenglund.se/utn. När jag startade bloggen hade jag aldrig skapat en egen blogg förut, inte på ”egen hand” i alla fall. Det fanns visserligen en start-blog-in-one-click på one.com som jag använde som webbhotell, men de hade inga mallar som tilltalade mig och det var många som verkade rekommendera wordpress plattform, eller vad man kallar det. Jag hade redan då en tanke att starta en ”riktig” blogg och ville inte ockupera min förstasida, med den här bloggen, så jag döpte katalogen till /wordpress och fram till i fredags så har den legat där. Och då bytte jag, för /utn är ju lite mer logiskt i sammanhanget och sedan tänkte jag att det skulle vara roligt visa hur enkelt det är att klättra i träfflistorna om man bara får igång lite rörelse och engagemang.

Kan nämna att jag gjorde det ju inte helt på egen, tack Nikke Lindqvist för hjälpen!

Men nu backar vi lite i tiden.

Inför valet tänkte jag mig att en av de viktigaste uppgifterna under året för UTN var att få in användandet av sociala medier i organisationen. Jag gick inte ut så hårt med det, för jag ville av någon anledning (?) inte gå in på så konkreta saker under valet, ännu en grej jag senare ångrat. Och nu i efterhand kan jag tycka att UTN kommit efter ganska rejält och hoppas att nästa års organisation kan lyckas med det. Anledningarna att integrera sociala medier i arbetet är många och det behöver inte vara så omständigt som många kanske tror vid första tanken. Jag utesluter inte att man på längre sikt skulle kunna spara tid och i samma veva bli mer synlig och få mycket gratis med informationsspridning och dylikt.

När jag blev vald till styrelsen så stod det i kontoristernas befattningsbeskrivningar att de skulle skriva diverse olika skriftliga rapporter till styrelsen och till FUM för att informera vad de arbetat med, hur arbetet gått och så vidare. Det var ett fåtal månadsrapporter som skrevs i tid, ibland kom rapporterna flera månader i efterhand och i vissa fall inte alls. Rapporterna till FUM prioriterades högre och det är inte så konstigt, hur kul är det att ägna dyrbar tid åt något som bara några få (styrelsen) läser (om de nu läser det) och ungefär på sin höjd kunna räkna med ett ”Ok.”? Jag var en av de få i styrelsen (vi hade handuppräckning vid något tillfälle) som faktiskt läste de där rapporterna och när jag orkade och hade tid även gav feedback. Ah, ni förstår själva att detta var en regel som inte tjänade så mycket nytta att upprätthålla. Så presidiet kom med ett förslag (de var ju både kontorister och styrelseledamöter) att vi skulle skrota den ”uppgiften” i befattningsbeskrivningarna. Jag satte mig knappast emot, även om jag meddelade att det sved lite att UTN skulle komma att tappa ännu mer information om verksamheten. Jag led redan lite av okunskapen i organisationen, att vi inte kände vår historia, att vi ofta levde på rykten som sträckte sig bara så långt bak som den äldsta engagerade kunde dela med sig av, ungefär, inte alltid. Vi införde en ny rutin, i och med att kontoristerna var 7 om man räknar bort presidiet och styrelsen var sju, så kom någon på idén att vi kunde ha ”kontaktpar” en styrelseledamot träffade i vanliga fall sin kontorist innan varje styrelsemöte och pratade om hur arbetet gick. Jag ville gärna berätta för min kontorist (Patrik Sternudd, arbetsmarknadsansvarig) om arbetet i styrelsen, men det blev jag tillsagd att det inte var tanken med träffarna, det skulle vara one-way-information, från kontoret till styrelsen, kontoristerna skulle sköta sitt arbete och berätta om det, inte känna till ”interna” detaljer om styrelsens arbete.

Det var väldigt trevligt att träffa min kontorist, men krävde att planera tid för träff och att det fanns tid då båda parterna kunde träffas. Lite omständigt, tidskrävande och informationsförlusten är väldigt stor, för efteråt skulle vi på styrelsemötena berätta vad som hade berättats av våra kontorister.

Jag tror att en lösning för UTN hade varit att uppmuntra kontoristerna att blogga, att skaffa twitterkonton och även uppmuntra engagerade att göra det. Med bloggar skulle man kunna skippa rapporterna till FUM och hänvisa till informationen där, tex. Jag har sett att vissa av kontoristerna skriver veckobrev och det är väl ungefär samma sak, så det är bra, dock skulle mer bloggliknande kunna bli mer dynamiskt och lättöverskådligt om man vill följa en kontorist, inläggen skulle kunna hamna i flödet på hemsidan ändå.

Sociala mediers genomslag har till stora delar redan varit. De allra flesta stora ”gammelmedier” har integrerat det i verksamheten och många håller koll på vad som skrivs i flödet. Och att twitter (framförallt) påverkar vanlig media tror jag inte kunnat undgå någon, det är ofta man läser eller hör om att någon skrivit något på twitter, eller varför inte hur twitter hjälpt till att samla människor och sprida information i påverkansarbete (som ju även UTN arbetar med). De framgångsrika revolutionerna i Tunisien och Egypten kallades av många förutom Jasminrevolutionen även Twitterrevolutionen. I DN ställdes till och med frågan hur man förr i tiden kunde göra revolution – utan twitter? Och debattsajten newsmill meddelade för nästan exakt 2 år sedan (!) att man sade upp sitt avtal med Tidningarnas telegrambyrå, ”twitter hade visat sig vara en pålitligare leverantör av nyheter”, något som uppmärksammades både här och där.

Jag tror inte att det är omöjligt att UTN:s engagerade om några år frågar sig hur påverkansarbetet såg ut på den tiden när man inte använde sociala medier. Mycket av UTN:s arbete känns ganska analogt får jag nog ändå lov att säga. Jag tror att informationsspridningen är långsam, jämfört med om man använt sociala medier i större utsträckning. Och jag tror att avståndet mellan UTN och samhället i stort skulle minska, jag själv höll t ex kontakt med tv4 Uppsala genom twitter när UTN:s fullmäktige beslutade sig för att ansöka om att bli egen kår. De valde att berätta om beslutet i deras morgonsändning dagen efter, tveksamt om de gjort det om inte information kommit så snabbt och direkt från själva sammanträdet.

Jag tänkte mig, om jag blivit vald, att försöka uppmuntra UTN:s engagerade att ta tillvara på tekniken som många av oss redan har, t ex smartphones. I dagsläget går de flesta av oss omkring med utrustning i fickan som kan skapa fullt tillfredsställande filmklipp eller bilder som skulle kunna användas för att ta tillvara på viktiga ögonblick och sprida till medlemmarna. Det kan vara intervju med pedagogiska pristagaren, med en doktorand som gjort en upptäckt, en forskare på fakulteten som gjort något, några snabba frågor till Joseph Nordgren (vice rektor på Teknat och fd ordförande i Nobelkommitén för fysik) inför offentliggörandet av fysikpristagaren, många spex har potential att bli youtubefenomen, bakom kulisserna på Forskå, ordförandens legendariska tal under reccegasquen, intervju med FUM:s ordförande inför nästa FUM eller vad som helst ungefär – ja, det finns många sammanhang som är värda att dokumentera och som skulle kunna få spridning och ge en mycket mer levande känsla av UTN och ge mycket gratis publicitet och marknadsföring. Man skulle inte behöva göra det omständigt och på grund av möjligheterna för vem som helst att sprida och så skulle det inte nödvändigtvis alltid krävas så stor insats från UTN centralt.

Jag vet inte om man fortfarande sänder bockradio, men mitt tips är (om det nu inte finns de som verkligen vill driva det vidare) att lägga ned det och satsa mer på det enkla, men mer lättinhämtat eller vad man ska kalla det. Personligen tror jag att betydligt fler tittar på ett 1-2 minutersklipp på youtube än ett halvtimmes radioprogram.
Jag tror det också är viktigt att Techna gör sig mer webbvänligt, och tillåter spridning av enskilda artiklar elektroniskt, en levande technasida skulle kanske så småningom kunna ersätta Technas papperstidning för de som föredrar det (eller befinner sig på andra sidan jorden). Jag har inte kollat på årets siffror, men om jag inte minns fel så gick Techna i alla fall rejält under budget så länge jag satt i styrelsen. Jag har förresten saknat Techna under året, jag har i och för sig inte ändrat min adress i registret till Shanghai, kanske borde göra det… Förr i tiden kunde jag gå in på techna.nu och läsa, men där är dött idag och när jag frågat på UTN:s facebooksida så har man valt att inte svara.

Ska man ha en facebooksida bör man svara när medlemmar ställer frågor.

Och just det, en sak till, som jag tänkte vara öppen med, jag bytte ju namn på bloggen och har lagt lite tid på vad som kallas sökmotoroptimering, i fredags bytte jag namn, tre dagar senare dyker den här bloggen upp på förstasidan på Google när man söker på ”UTN”. Ska bli spännande att se hur långt upp den kan komma. Anledningen till att det är så lätt att klättra är, enligt min uppfattning, på grund av att UTN inte integrerat sociala medier i verksamheten, ingen som länkar, ingen som sprider informationen, allt bygger på att människor själva aktivt väljer att gå in på hemsidan, som förvissa uppdateras i mycket bättre takt än någonsin (?), men man förlorar mycket av spridningen genom att bara låta den vara för sig själv.

Efter 3 dagar, hur ser det ut lagom till valborg?

Finns säkert mycket mer att säga, men det finns ju fler tillfällen, typ konsum. Och det här är idéer som kan förfinas, jag hoppas i alla fall det ska ge lite idéer till de som i dagarna skickar in sin ansökan till valberedningen om att sitta i nästa års styrelse och senare de kontorister som ska väljas.

  • WeX

    Väl skrivet! /Nicklas

  • Anonym

    Woohoo! Kommentar! Tack Nicklas!

  • Anonym

    Woohoo! Kommentar! Tack Nicklas!

  • http://twitter.com/MartinEliasson Martin Eliasson

    Jag dryftade allt av värde med mina sektionskontakter. Vad som borde tas upp i styrelsen, vad vi jobbade med för tillfället rörande deras område och hur styrelsens och kontorets arbete relaterade till varandra. Någon envägskommunikation uppfattade aldrig jag. Meningen var ju att kontoret och styrelsen skulle hålla kontakten med varandra.

    Angående Twitter och revolutioner så finns det intressanta artiklar av The New Yorker. Twitter behövdes inte alls för revolutionerna, det var inte drivande och det fick en roll först när kärnprotesterarna hade mobiliserat sig och lösare anhängare kunde ställa upp. Sociala medier består av svaga relationer och för att göra revolution krävs det starka relationer. Det kan till och med argumenteras för att Twitter är negativt för verkligt engagemang. Människor kan skriva att de tycker synd om Japan, men sedan lyfter de inte ett finger. De har gjort ”sitt” genom inlägget. De har dessutom byggt vidare på sin personliga image och hur andra uppfattar dem. Offren i Japan, munkarna i Burma, protesterarna i Kina, Iran, Saudi Arabien mfl känner dock ingen skillnad. Speciellt inte eftersom vi skriver på engelska som majoriteten i t.ex. Iran och Kina inte förstår, om de ens kan komma åt hemsidorna. Franska revolutionen och Berlin murens fall hade varken twitter och knappt mobiltelefon. Självklart hade det möjligtvis gått snabbare med mobilt bredband och telefon, men revolution blev det ändå. Sociala medier är inget annat än ytterligare ett sätt att kommunicera. Ett verktyg, inte ett självändamål.

  • Anonym

    Jag och Patrik blev tillsagda en gång av Ulrika när vi satt och pratade på övervåningen. Eller, jag kände väl på mig att vi höll på att komma in på ”känsliga” saker, Patrik är väl kanske inte den som tackar nej till information, så eftersom Ulrika var i närheten så frågade jag och fick svar att syftet inte var att berätta om styrelsens problem (nej, jag minns inte exakt hur hon uttryckte det). Du var nog själv med under styrelsens diskussioner och minns kanske gången när jag frågade om det var ok att skriva på twitter ens _vad_ vår diskussion handlade om, fick ju nej på den frågan. För mig var det ett ganska intressant och angeläget problem som uppstått i styrelsen, men inte ens själva problemet fick alltså dryftas. Sedan är det ju ganska subjektivt vad som är av värde eller inte.

    Ah, du vet att finns oskrivna regler att man måste länka om man nämner intressanta artiklar va? ;-)
    Nä, det är nog inte ett självändamål, det är nog kommunikationen man vill åt och där är sociala medier i dagsläget ett väldigt bra verktyg. Mitt eget samhällsintresse har ökat avsevärt sedan jag skaffade twitter och även min insyn i samhället genom alla tankar och länkar som möter mig där dagligen.
    Och om jag nu ska ta mina egna erfarenheter så stämmer verkligen inte argumentationen om att det skulle leda till vikande engagemang (däremot har jag nästintill aldrig gått med i ”stödjande” facebookgrupper av någon anledning). Twitter har gett mig möjlighet att vara med och påverka i många sammanhang, senaste SFS-fum för att nämna ett exempel som du själv nog kan återkoppla till (fast den gången var det kanske inte sakfrågorna som var intressanta). Det har även hänt att jag haft kontakt med riksdagsledamöter i plenum (tror jag) samtidigt som jag följt debatten live via riksdagens hemsida. Sedan jag kommit till Kina har jag även följt en demonstration i Beijing via twitter och det var väldigt engagerande att läsa om hur händelseförloppet förflöt, direkt från ögonvittnen och inte i en tidningsartikel dagen efter (även om det ofta är intressant också). Jag har även fått information om platsen för en demonstration här i Shangai, jag åkte dit, men möttes bara av en exceptionellt hög polistäthet.

    Det är många gånger den snabba och lättillgängliga informationen (nåja, relativt lätttillänglig när man har med auktoritära censurerande regimer att göra) och den direkta kontakten med människor, som möjliggör snabba aktioner. Jag har själv hört talas om t ex demonstrationer i Sverige som startats som facebookgrupper, som ”sprider sig genom facebook” och på bara någon dag resulterat i att tusentals (?) människor samlats.
    Vad som verkligen påverkar beror ju på hur de man försöker påverka tar emot det kan jag tycka, jag menar vad är egentligen skillnaden mot att människor samlas traditionellt IRL i Sverige och klagar på något som händer i ett helt annat land?

    För mig handlar det ofta om att få tag i information eller att göra den tillgänglig för de som vill komma åt den, något som t ex Kina arbetar hårt för att förhindra i förekommande fall och som UTN i många fall går miste om.

    Sofia Mirjamsdotter skrev lite om det här i Metro några dagar efter att Mubarak gett upp sin presidentpost. http://www.metro.se/metro-teknik/internet-har-gjort-revolutionen-mojlig/Objkbj!25821/

    Det kanske inte har varit något självändamål att använda telefon eller internet heller, men nog har det underlättat kommunikation ganska mycket för många.

  • Anonym

    Kan påpeka att Sofia Mirjamsdotter inte själv satte den där rubriken.
    http://mymlanthereal.wordpress.com/2011/02/10/dagens-kronika-4/

  • http://twitter.com/MartinEliasson Martin Eliasson

    Att avgörandet om vad som är av värde eller inte är subjektivt står helt klart. Det är även där förtroendet ligger, t.ex. i en styrelse. Jag kunde och tyckte ju att det gick att prata om det mesta på rätt sätt och kände mig egentligen inte begränsad. Jag kände mest obehag, för det är alltid lättare att göra något om det inte dras till sin spets och blir t.ex. föbjudet eller uttalat begränsat. Jag kände mig inte träffad, men kände däremot att jag helt plötsligt rörde mig i en gråzon. Därför tyckte jag att det var negativt att hela diskussionen kom upp, det hade varit bättre att inte dra det till sin spets, att försöka definiera och bestämma. Då är det ”sunt förnuft” hos var och en som avgör, och det brukar vara öppnare än en bunt regler på papper där man helt plötsligt kan bli rädd för exakt var gränsen går och därför inte göra eller säga någonting. Krisen i styrelsen var också en förtroendekris och att dra hela frågan till sin spets försvagade förtroendet från båda parter.

    Min bild av det hela så här i efterhand är att du ville ha bevis för vad du fick säga, medan jag inte ville ha bevis för vad jag jag inte fick säga. En grov förenkling, men du förstår förhoppningsvis vad jag menar. Jag tror att styrelsen hade mått bättre av att inte försöka definiera ”regler”, utan att istället lita på det personliga omdömet och bibehålla det personliga ansvaret.

    Jag var för lat för att leta upp online versionerna, har de bara på papper. Här kommer länkarna:

    http://www.newyorker.com/reporting/2010/10/04/101004fa_fact_gladwell
    http://www.newyorker.com/online/blogs/newsdesk/2011/02/does-egypt-need-twitter.html

    Jag håller med dig om två saker;
    1) Twitter är utmärkt för spridning av information.
    2) Följdaktligen är det lätt att hänga med om vad som händer i vår omvärld.

    Dock menar jag att ovanstående inte behöver leda till ökat engagemang eller att vårt engagemang är beroende av det. För påpekandets skull så måste jag säga att revolutionen i Egypten fortsatte trots att internet stängdes ner, däremot blev rapporterna om det som pågick knapphändigare. Jag tycker också att Mirjamsdotters artikel speglar det. Den handlar främst om hur mycket information hon hade tillgång till och hur hon följde revolutionen. Men det är faktiskt så att saker och ting finns, även fast de kanske inte syns och hörs =) Revolutionen hade nog blivit av även om Mirjamsdotter inte kunde följa den i realtid.

    Revolutionen handlade inte om Twitter, det var inte de sociala medierna som hade byggt upp det uppdämda behovet som människorna hade att göra sin vilja hörd. Revolutionsvågen började i Tunisien med att en man, trakasserad av polisen som dessutom beslogtog hans försäljningstånd, en försörjare av åtta, i ren och skär förtvivlan protesterade utanför de lokala myndigheterna med att tända eld på sig själv och offra sitt eget liv för att göra sin röst hörd. Han twittrade inte. Han facebookade inte. Han tog sitt liv, och människor runt omkring tyckte att det var så fruktansvärt att de gick ut och protesterade. Först några få, de närmaste sörjande, sedan växte det. Så kan en revolution starta.

    När en revolution redan är igång kan sociala medier vara ett utmärkt vertyg för att sprida ordet och få med de som inte går ut för att offra sitt liv, men som håller med och kan hänga på. Där kan också TV och nyhetsrapportering i övrigt spela en stor roll. Kobra diskuterade den biten i senaste avsnittet, finns tillgängligt på SVTplay:

    http://svtplay.se/v/2367706/kobra/del_2_av_13__kobra_om_revolutioner_och_media?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2367706/sb,p102859,1,f,-1

    Där nämns den Egyptiska statstelevisionens icke-rapportering som en pådrivande faktor, Al-Jazeeras nyhetssändningar som en annan.

    All spridning av information är bra, men ett verktyg för att sprida information kan inte åstadkomma något själv. Det behöver vara sprängkraft i informationen som sprids, och då är det ändå de som är beredda att t.ex. offra sina liv som gör skillnad.