Snart prov och provinsen som kanske inte bör nämnas vid namn.

Ja,nästa vecka har vi prov,första på måndag och sedan är det ytterligare 5 provtillfällen utspridda över veckan. Så nu borde man väl plugga lite extra,för att utnyttja den lilla motivationshöjare som proven innebär.

Samtidigt är det en uppmärksammad bilsalong här i Shanghai,där bland annat Volvo visar upp en ny konceptbil. Det kalaset slutar dagen innan sista provet,och gissningsvis är det mest folk under helgen,så det blir lite av en knepigt,får se om det blir ett spontanbesök. Jag har inte så svårt att hitta dit,för det ligger bara några minuters gångväg från mitt gamla boende i Pudong.

Annars har jag precis upprört mig över hur man i Kina vinklar Tibetfrågan. Jag läste för någon månad sedan om att kinesiska myndigheter beslutat att utlänningar inte längre kan få tillstånd att åka till Tibet. Efterhand har jag förstått att det nog var på grund av årsdagen av demonstrationerna 14 mars 2008. På InBeijingBulletin (en svenskspråkig blogg med nyheter från Kina) läste jag om lite vad som hänt. Det pågår demonstrationer i även i provinsen Sichuan,bland annat så tände en munk eld på sig själv och att polisen håller 2500 munkar instängda.

Nu på morgonen läste jag en artikel som säkerligen återger den bild som kinesiska myndigheter vill inpränta i befolkningen. De nämner så ödmjukt att ”inget system är perfekt”,men att nämna ett uns av sina egna tillkortakommanden verkar inte vara aktuellt. Nä kinesiska regeringen tycks vara fläckfri och den stora räddaren för ett område i förvirring som demonstrerar sig själv. Eller vad sägs om meningar som:

”Is there any problem in China’s Tibet? The answer is yes. I dare to say that no system in the world proves to be perfect.”

”According to him [Dalai Lama],almost all actions and speeches related to Tibet are monitored,and overseas Tibetans and the international community are not allowed to find ”facts”in Tibet.

Here is the rerun of some historical scenes:In March 14th Riots in 2008,5 girls of both Tibetan and Han ethnic groups in the ”Yichun”dress store were killed by a fire ignited by rioters;a Tibetan doctor named Losang Tsering was beaten by stones when treating an ethnic Han boy,and suffered from cerebral concussion with his cheekbone fractured;rioters sliced off ears of Feng Bixia,a businesswoman near the Barkor Street as she tried to save two Tibetan boys.”

”A Lhasa woman who had got involved in the riots admitted that she ”was threatened by villains”,news reported. Public information indicated that separatists overseas directly participated in commanding the March 14 Riots. If the government hadn’t taken any necessary measures,those splittists would have continued to cause violence and instability in Tibetan areas because they attempted to stir up disturbance.

Anyone who knows about Tibetan history is clear that the Dalai clique has never stopped fabricating events in Tibetan-inhabited areas since they fled abroad in 1959.”

”Therefore,we should raise the following questions:who on earth helped Tibet take on a new look? Who on earth promoted Tibet’s per capita GDP? And who on earth made Tibetans feel much happier? It’s the Chinese Central Government,the Tibetan policy it adopts,and many approaches it has taken to aid Tibet.

Artikeln beklagar sig också över en amerikansk senator som tog sig in i Tibet genom att låtsas vara ”turist”för att ta reda på ”sanningen”. Hemskt va? Omvärlden ska såklart tacka och bocka för den ”sanning”som Kinas myndigheter ger oss. Om nu sanningen är så viktig,så öppna upp och låt oss ta reda på den själva,ju fler som får se och berätta,ju större chans att sanningen kommer fram eller?

山西 - Väster om bergen.

Jag skulle kunna skriva ett mastodontlångt inlägg även om den här resan. Men jag tänkte testa att ladda upp ett album via flickr istället och skriva lite kortare. Bildalbumet klistrar jag in längst ned.

I och med att allt var ordnat i förhand på den här resan så gjorde jag ungefär minimalt med förberedelse. I och med att jag och Yohei var bortresta förra veckan så var det dessutom inget som berättat för oss att det var informationsmöte på torsdagkvällen,så en av lärarna ringde och frågade var jag var. Jag bah:?. Fast det gick bra ändå,jag fick gå upp till den lärarens kontor dagen efter på fredagen och fick den information jag behövde.

Förra söndagen var det så samling utanför Guanghua tower. Jag kände igen två personer sedan tidigare,bland annat Joseph som jag träffat på Malins 20-årskalas. En mycket sympatisk person som jag hoppas kunna hålla kontakten med i framtiden. Det var alltså nattåg som gällde,något som jag och Yohei har erfarenhet av sedan våra tidigare äventyr. På tåget kommer en kines fram och börjar prata och vi var några stycken som höll igång ett samtal i stort sett hela kvällen och även den tid som fanns nästa morgon också. Jag kände något slags ödmjukhet att prata med honom,han var väldigt kunnig,påläst,klok,ja,jag har mycket gott att säga om honom.

Framme i Shanxi och provinshuvudstaden Taiyuan så hoppade vi på en buss som körde mot Datong. På bussen satt jag brev Thore,en intressant norrman som jag pratade ganska mycket med under resan. Jag insåg att det fortfarande finns mycket hemmavid som jag borde och vill ha bättre koll på. Vem vann senaste Stortingsvalet liksom?

I Datong kollade vi först en stor vägg och sedan det som jag haft framför ögonen när jag tänkt på Datong redan sedan jag och Yohei hade planer på att göra en avstickare på vår långresa. Yunganggrottorna och de stora Buddhastatyerna. Det var imponerande och nästan ett sådant där ögonblick när man bara vill stå kvar och titta. Precis då kommer en av gruppens Japaner fram och börjar oja sig om hur tråkig resan var. Han verkade nästan lite upprörd över att jag inte höll med honom. Sedan fortsatte han att klaga på fransmän och kinesiska kvinnor. Han lyckades göra mig lite upprörd också,resan hade ju knappt börjat och jag själv var väldigt glad över att få se det vi såg. Efteråt insåg jag att han distraherat mig såpass att vi missat att vara med på gruppbilden.

På kvällen var vi ett gäng som åkte in till Datongs centrum och såg oss omkring. Det verkade vara en ovanligt ”död”stad,förutom på Hongqitorget där det var fullt av ungdomar som spelade sådan där fjäderfotboll och vi var ett gäng som tog oss friheten att vara med och leka.

Nästa dag bar kosan först mot det hängande templet,också det ett imponerande bygge. Sedan gjorde vi ett kortare stopp vid en tydligen världskänd pagoda. Yingxianpagodan,byggd år 1056 och har överlevt flera jordbävningar bland annat. När vi sista dagen kom till Shanxis provinsmuséum fanns en ganska stor miniatyr av just denna. Sedan åkte vi vidare på svindelframkallande bergsvägar innan vi kom fram till Wutaishan,ett område med höga berg (3000 möh) och en massa Buddhistkloster. Ett av dem var enligt informationsskylten utanför en av de 5 viktigaste Buddhistiska meditationsplatserna.

Nästa dag spanade vi in ytterligare ett kloster innan vi åkte vidare till Pingyao. En välbevarad stad som för inte alltför länge sedan var Kinas ekonomiska centrum och enligt wikipedia gjordes under Qingdynastin ca 50% av Kinas silverhandel här. Sedan gick Kejsaren typ bankrupt och lät bli att betala tillbaka lånen,och staden övergavs som finansiellt centrum,därav stannade mycket av stadens utveckling upp och finns således välbevarad idag. Vi promenerade runt en hel del innanför statsmuren,tittade i små muséer som visade olika bevarade eller återskapade hus,fängelser och lite av varje. På kvällen såg vi en föreställning i klassiskt kinesiska manér.

Sista dagen åkte vi till en liknande stad inte alltför långt bort,sedan till en berömd trädgård som gav mycket vårkänslor! Väldigt fint. Sist så åkte vi till Shanxis provinsmuséum,där det blev stor folksamling kring oss när vi anlände. Det var nämligen väldigt många skolbarn utanför ingången som nog var ganska fascinerade över att dels se utlänningar,som dessutom var studenter på ett av Kinas toppuniversitet.

Sist tog vi tåg hem till Shanghai. Där vädret med undantag av en regnskur just nu är smått helt fantastiskt,ljumma vindar som gör att man vill spendera det mesta av tiden ute.
Idag kom vår käre hyresvärd för att hämta hyran för maj-juli och man påmindes dels om att tiden går fort,och dels att det nog är dags att börja leta exjobb på allvar nu. Jag har skickat in den sista i den kurs jag har kvar i Uppsala och hoppas på att få den godkänd eller i alla fall något slags respons från någon lärare,hon som var vår handlare har nämligen slutat.

Om någon vecka väntar prov för den här perioden och enligt Yohei har vi sedan har något slags Första maj-lov,återstår att se.

XML File doesn't exist

Trevlig vår på er!

Guizhou.

Guizhou
Sitter i skrivande stund på ett hotellrum i Guiyang,provinshuvustaden i Guizhou som ligger i centrala södra Kina,2,5 timmar med flyg från Shanghai. Yohei är ute och promenerar,jag har stannat hemma för att vila och ha nära till toaletten.

Yohei tyckte att det av någon anledning var en klok idé att boka ett flyg som gick 07.40 från Shanghai,och med transport till flygplats och incheckningsregeler så innebar det uppstigning 04.20. Yohei kom hem ca kl 24 och hade med sig sin kinesiska tjejkompis som efter att precis pluggat klart i Japan och under något märkliga omständigheter blivit av med jobbet från sin japanske arbetsgivare (en annan kines stack oanmält tillbaka Kina och företaget bestämde sig för att de inte ville ha några kineser anställda) samt att situationen i Japan just nu kanske inte är den mest stabila. Yohei har pratat ganska mycket om henne och hennes situation,så det var roligt att få träffa henne,även om det innebar att vi somnade lite väl sent kanske.

Så upp nästa morgon. Taxi till flygplatsen och checka in och hoppa på flyget. Yohei somnade på varenda ställe så fort han satte sig,en förmåga jag själv saknar alltsomoftast.

Yohei sover med hemmagjord ögonbindel.

Väl framme bli vi hämtade av Yanzi,Yoheis kompis. De lärde känna varandra över nätet och träffades några gånger när hon jobbade i Shanghai tills i mitten av februari. (Tanken från början var att Yohei skulle åka själv,men för några veckor sedan bad han mig att följa med,för att det skulle minska riskerna för missförstånd.) Vi fick skjuts till busstationen av en kompis till Yanzi (som tydligen precis innan vi kommit typ frågat chans på henne fick vi veta senare).

Bil mot tågstation.

Bussen från Guiyang (贵阳) till Zunyi (遵义) tog ungefär 2 timmar,och väl framme där hoppar vi på motorcykeltaxi hem till Yanzis familj. De hade maten klar,så det var bara att slå sig ned och bekanta sig i den mån det gick. Oklart om jag och Yohei är majoriteten av kineserna där var sämst på Putonghua (”rikskinesiska”). Jag hängde inte riktigt med på vilka som bodde där och inte,pappan såg jag bara till första dagen,mamman ”inte alla dagar”,andra dagen upptäckte vi farmor och sedan hade vi alltså Yanzi,Yanzis lillebror,hans flickvän (Hong jiao) och deras några månader gamla pojke. Någon gång var det också andra folk där som jag inte riktigt förstod vilka de var.

Yanzi och Yohei.

Zhou Hong Jiao och Zhou Wen Jie.

Gållige ånge!

Farmor och Yohei delar soffa.

Efter att ha ätit mat så tog Yanzi och Hongjiao med oss på en promenad i Zunyi. Vi testade _massor_ av olika mat och lite frukter. Ungefär varje gång vi ätit något så meddelade jag att jag hade ätit mig mätt,men det verkade inte riktigt tas på allvar,för någon minut senare var det något nytt vi skulle testa. Mestadels olika sorters doufu,som väl av ”förståelig” anledning aldrig blivit något hit hemma i Sverige. Det var intressant att testa i alla fall. Och dagen efter verkade det som att jag hade starkare mage en Yohei,han brukar ha problem efter att ha ätit stark mat,något jag varit förskonad ifrån. Guizhou sägs vara känd för sin starka mat,bland den starkaste i Kina.

Yohei,Hong Jiao och Yanzi handlar något.

Det fanns en del fina detaljer i staden.

Gamle Mao och röda armén hade haft något slags möte under ”Den långa marschen” i just Zunyi,så det fanns bland annat ett stort monument som minne av detta. Väl där förgyllde jag en skolklass (?) upplevelse genom att ställa upp på kort med dem,tyvärr hann jag inte själv få det på kort.

Röda armémonumentet

De stunder vi var hemma så lyckades Wen jie (spädbarnet) underhålla oss ganska ofelbart. Och av någon anledning så verkade han gilla mig,han börja nästan alltid skratta så fort jag höll i honom. Och när jag försökte lära honom lite svenska i form av ”hej” så var det som om jag lyckats hitta en nykelretning,för det dröjde någon sekund,sedan sken han upp i ett leende och uttryckte ett kort glatt ”eih!”. Sådant kan man ju nästan inte få för mycket av. På kvällen lärde mamman och Yanzi oss att spela Ma jiang (Ma jong). Allra sist,när vi börjar prata om att sova frågar Yanzi om vi vill ”洗澡“(xizao,duscha) eller ”洗脚”(xijiao,tvätta fötter),jag var då så galet trött så jag hörde ”睡觉”(shuijiao,sova) och det var ju ganska självklart,jag ville sova (och sh och x uttalas för en svensk båda med sh,fast sh är retroflext). Yanzi går sedan och hämtar en balja med varmt vatten och ställer på golvet framför oss. Både jag och Yohei sitter som fågelholkar och fattade inte riktigt vad det handlade om innan det gick upp för oss att det här troligtvis var en vana som var så självklar i deras hem (och bland många kineser i övrigt) att Yanzi upplevde att det inte behövdes någon förklaring. Så det var bara att stoppa ned fossingarna och skrubba.

Xijiao.

Nästa dag så tog vi oss ännu en tur på stan,Yanzi fick ett infall att fixa håret,kollade ett buddhisttempel innan vi blev hämtade i bil av två av Yanzis kompisar,Chen Shi och Dan Li. Vi åkte till ett något slags kommunistmuseum där de bland annat fanns ett hus som självaste Mao hade övernattat i. När vi kom till en tavla på den berömde bron som blivit lite av en propagandahistoria och symbol för kommunisternas lyckade krig mot Guomindang,så sa jag lite försiktigt att jag hört att den historien är påhittad. Men Yanzi försäkrade flera gånger om att den var sann.

Här hade tydligen Mao slaggat,eller något.

Intressant att se hur Kina ofta spyr galla över Japan och anklagar dem för "militarism"(som de ganska drastiskt slutade med efter andra världskriget),samtidigt som de själv kan ge hedersplatsen åt gevär och kulsprutekanon.

När vi var klara där så gick vi till ”Röda arméns gata” som var ett shoppingstråk med mestadels lokala matprodukter,Yanzi och Danli köpte sig lite av varje och jag och Yohei åt av allt de stack i handen på oss. Tillslut kom vi fram till en restaurang vars engelska namn var ”Crazy fired chicken wings”,något jag och Yohei skrattade åt,för vi tänkte oss att det skulle stå ”Crazy fried chicken wings”,felstavningar på den engelska översättningarna är ganska vanligt förekommande nämligen. Yanzi och Danli verkade lite exalterade och beställde varsin ”BT辣烤翅”. Jag hade ingen aning om vad ”BT” betydde,men det gick uppför Yohei efter att tjejerna berättade att det betydde ”变态”(bian tai),som med samma japanska tecken betyder ”Abnormal” eller ”metamorfos”. Så det var bara att hugga in. Det var rätt plågsamt. Det var svårt att äta utan att få på läpparna,och det kändes. I munnen kändes det inte bara starkt,det var lite av ren smärta och det kändes även i magen efter kan man säga. Det gjorde inte ont liksom,men man känner att man har en mage ungefär.

Röda arméns gata.

Crazy fired chicken wings.

BT-kyckling.

Sedan gick vi in på en mindre minnesutsällning om Mao Zedong med sevärdheter som ”En sådan här kudde använde Mao Zedong” och ”Mao Zedong gillade att spela pingpong” ackompanjerat med ett par moderna pingisracket och nät.

En sådan här kudde sov Mao på.

Mao gillade att spela pinpong,sådana här använder man när man spelar pingpong.

Sedan försökte vi lönlöst få tag i taxi ett bra tag,jag hade ont i knät och Danli fick nog kämpa en del eftersom hon valt högklackat för dagen. Tillslut blev vi hämtade av Chenshi igen (som fick något slags brådskande ärende när vi var på Kommunistmuséet tidigare). Vi åkte hem till Danlis föräldrars lägenhet och blev serverade lite av varje. Hennes mamma undervisar i Putonghua (”rikskinesiska”) så hon kunde prata med oss om lite av varje och berättade en hel del intressanta saker om språket,Guizhou mm. När tiden började lida så åkte vi åker hem till Yanzis lägenhet och spelade Ma Jiang igen.

Danli,Chen Shi,Yanzi och Yohei.

Chen Shis bil hade något slags karaokemaskin.

Då ringer en av hennes kompisar och frågar om vi vill följa med till en bar/klubb och dricka öl. Jag var väl ganska skeptisk,mest pga rädsla för sömnbrist,men Yohei tvekade inte. Så vi tillsammans med Yanzi,hennes lillbror och två manliga kompisar åkte in till ett ställe. Först uppfattade jag det som att det pågick något slags talangjakt. För olika nummer avlöste varandra framme på scenen och emellanåt dansade relativt lättklädda tjejer där framme. Som utlänning drog jag en del blickar till mig,en kille som körde något slags standup-nummer vände sig till mig och pratade något innan han gjorde honnör och sa ”sank yo,sank yo,sank yo”. Och en av de lättklädda kvinnorna kom fram till mig och skulle skåla. Så jag skålade tillbaka och smuttade lite på ölen,eventuellt tog hon lite illa upp,för tydligen skulle man tömma glaset,tur att jag valde att dricka ur glas och inte ur flaska. Efter det fyllde jag inte upp glaset mer än ganska lite,ifall det skulle hände igen. Man fick inte ta kort därinne. Efter kanske en timme var det över och vi åkte hem.

Tredje dagen var det destination landet. Jag vaknade min vana trogen upp före alla andra och lyckades därför bara få några timmars sömn. Relativt tidigt så gav vi oss av för att ta buss mot landet,till några släktingar till Yanzi. Det fanns inga lediga platser på bussen,så vi fick stå. Då börjar jag känna mig rätt kass. Magen känns dålig,jag börjar svettas,metallsmak i munnen,jag tog sikte på ett trappsteg där jag kunde sitta ned,ha närhet till ett fönster för lämplig användning och störtar fram genom bussen. De gör genast plats för mig på det stora sittsätet bredvid busschauffören och genast kändes kroppen bättre. Fast så fort vi gick av kom tröttheten igen och när vi kom till en grönsaksmarknad så går jag bara och sätter mig på en stol innanför ett av stånden medan Yohei och Yanzi handlade. När vi var klara där så mötte vi upp med Danli igen innan vi kollade in deras gamla skola som de gick grundskola i.

De handlar,jag sitter.

Ett av deras gamla klassrum.

Landet låg ytterligare någon timmes bussfärd längre ut,och sedan blev det motorcykeltaxi sista biten till huset där släktingarna bodde. Vi lagade dumplings innan vi spelade lite spel och tog en promenad.

Hela tiden mådde jag ganska sådär och tvekade lite på att ta en promenad efteråt. Men det kändes ändå som att det varit lite tråkigt att åka till landet utan att ha sett sig omkring,så jag följde med. Inte förrän vi började gå mot toppen upp för ett ganska brant berg,så kollade jag upp i min ordbok och meddelade att jag var lite ”utmattad”. Så jag satt ned innan vi började röra oss tillbaka.

Först fågelinfluensa?

Sedan svininfluensa?

Och lite mul och klövsjuka? Nä,men en trevlig kines!

Arbetande kines.

Så fick vi se landet tillsist.

Väl tillbaka blir jag erbjuden att få vila lite i en säng på övervåningen,något som jag nappade snabbt på. Ungefär två timmar senare blir jag väckt av ett av barnen som följt med oss på vandringen.

Här slaggade jag.

Just då kändes det som att kroppen blivit bra och matlusten var tillbaka lagom till att vi skulle äta. Färdigätna började vi röra oss tillbaka mot stan. I minibussen får jag återigen behov att spy,så när det började närma sig meddelade jag föraren,så han stannar,men det gick över när han stannade. Vi bytte buss på samma ställe som förut. I stort sett sitter jag med huvudet lutat mot sätet framför hela vägen och försöker vila. Och det kändes inte så farligt. Sedan när vi kliver av går förloppet ganska fort och efter bara några sekunder kommer hela härligheten upp framlänges. Det var så mycket så att det var inte mindre än att jag nästan kände mig lite stolt faktiskt. Haha. De andra ville gå till ett kafé,men sedan för min skull ändrar de sig till att gå till ett fotbadsställe,jag var allra mest sugen på att få komma hem,något som Yohei kände på sig och frågar om jag verkligen inte helst ville. Så hem åkte vi och de lämnade av mig innan de åkte till ett kafé. Jag själv såg till att bli varm framför spisbordet (alla vi besökte hade en form av bord med värme,aningen koleldat eller elvärme i mitten,väldigt skönt) innan jag gick och la mig.

Nästa morgon fortsatte magen att spela dingel,inga fler spyor dock. Jag åt sparsamt med mat,för att inte utsätta magen för alltför mycket jobb. Som avskedsgåva gav jag dem lite svenskt godis från IKEA något som uppskattades (som ankomstgåva fick de en bok om Sverige på kinesiska,som verkade läsas ganska flitigt).

Boken om Sverige.

Alla verkade överens om att svenskt godis var gott.

Sedan åkte vi till busstationen och vinkade hejdå till Yanzi som skulle åka till ett annat ställe för att hälsa på en kompis och vi själva åkte tillbaka till Guiyang för att se på provinshuvudstaden. Lite oklart hur mycket jag själv hinner se dock,imorgon avgår flyget kl 17 så vi har en halvdag. Beroende på hur jag känner mig kommer den spenderas antingen på hotellrummet eller på stan. Första gången sedan jag kom till Kina som jag får användning för min i Sverige inköpta loperamidhydroklorid,vad det är kan ni ju googla på om ni vill.

När jag öppnar upp internet för första gången på några dagar gläds jag åt uppmärksamheten Malin Crona gett ”Lite kineiska i taget” på sin blogg samt det som Anna-Karin Hatt skriver i DN angående sina tankar om Centerpartiet,sig själv och öppenhet. Inte för att jag har någon speciell anknytning till Centerpartiet,men i stort sett all rörelse som ärligt talar gott om öppenhet gör mig glad. Och hon gör ungefär som jag själv gjorde för ett år sedan,hon meddelar öppet sin kandidatur till partistyrelsen. Att det är fler personer som upptäcker twitter är också roligt,den här gången Bengt Hansell på Dagens eko som berättar hur han upptäckt twitter och ger några exempel på några erfarenheter av twitteranvändande.

Idag hände något märkligt.

Idag morse tog jag en liten promenad,först gick jag runt skolan,sedan förbi min gamla lägenhet i Pudong,fortsatte bort till flygplatsen i Pudong,jag har ju bara sett den från tåget förut ungefär. På vägen tillbaka så stannar jag till på The Bund och stannar till vid Hjältemonumentet. Då upptäcker jag att det inte bara är ett hjältemonument,utan en förtäckt energikanon,en sådan som de har i spelet Halo. Jag hade misstänkt det redan förut,men först nu vart det uppenbart när de började ladda energistrålarna och tog ansats för att skjuta ned den internationella rymdstationen ISS.

Hjältemonumentets laserbeam energy canon.

Samtidigt som hörde mullret tittade jag upp mot Shanghai World Financial Center och då plötlsigt uppenbarar sig något som jag tidigare bara spekulerat i,men som nu blev uppenbart. Kina har under lång tid smusslat med att när de byggde SWFC så byggde man samtidigt in en Mordorfunktion så att de kan använda Saurons öga och titta på The Bund.

Saurons öga syns i toppen på SWFC.

Ni kanske förstår vilka enorma mängder energi det gick åt och det var uppenbart att kinesiska ledningen gjort missar i sina beräkningar. Något gick fel och det hördes bara ett stort muller,och det blev jordbävning. Några sekunder senare tittar jag bort mot Lujiazui och ser att Oriental Pearl tower,Jin Mao och Shanghai World Financial allihopa håller på att ramla över floden. Jag tar några raska steg åt höger och undviker precis att få Oriental Pearl Towers spira i hövvet.

Gamla Lujiazui.

Nya Lujiazui.

”Jaha,och nu då?”tänkte jag. Så jag gick och frågade några vakter vad det här skulle betyda? Hur skulle man göra det bästa av den här situationen liksom. De svarade att husen skulle ligga kvar och användas som stommar i broar över floden. Kina tycker såklart att det hela är lite genant så att nu har de omgående implementerat ett inverterat internetfilter så att den här nyheten inte ska nå ut till boende utanför Shanghai. Så om ni kan läsa det här på den här bloggen så innebär det att hela nattens haXXande har gett resultat.

Jag förstår om media är ivriga att rapportera om det här,bilderna får användas fritt om man tydligt visar mitt namn som upphovsman. Diverse frågor hänvisar jag till kommentatorsfältet. Nu ska jag till skolan,hav en trevlig dag.

Kina attackerar VPN-tjänsterna.

För någon dag sedan fick jag mail från ExpressVPN,vars VPN-tjänst jag använt sedan jag kom till Kina.
Såhär började mailet:

Dear Sven,

As you’ve probably noticed,ExpressVPN’s website and service was blocked in China yesterday. This is part of a country-wide crackdown on all VPNs and is NOT specific to our service.

Jag hade redan märkt det och det hade väl gjort mig lite småfrustrerad,men det har krånglat ibland och tagit tid att ansluta,så jag tänkte mig inte att det skulle vara helt kapat liksom. Det ska tydligen gå att fixa det genom att ändra någon inställning,de skickade med en konfigurationsfil med mailet och skrev vilken mapp jag skulle lägga det i,men den mappen finns inte på min dator. Sedan skrev de att om den mappen inte fanns på min dator så skulle jag lägga det i en annan mapp,men den fanns inte heller på min dator. Så jag skapade den mappen,men det gick inte att ansluta ändå. Så jag har låtit det vara tillsvidare,för jag betalar sedan skid-VM:D för en svensk VPN-uppkoppling från Anonine. Min förhppning är att Kina missat en leverantör från lilla Sverige.

För folk med Gmail har även det krånglat senaste dagarna och det ligger ju nära tillhands att tro att det är kinesiska myndigheter som har fingrar med i spelet där också,något som tydligen Google själva hävdar,något som kinesiska myndigheter förnekar. Jag kommer tillåta mig att tro på myndigheter den dagen de visar att de vill förse sin befolkning med proper information och inte paranoidt förhindrar kommunikationsvägar som gör att Kinas ”harmoni”kan skadas.

Uppdaterat:Sveriges IT-minister,Anna-Karin Hatt svarar på twitter:”Alla i Kina måste kunna få tillgång till internet. Jag hoppas att VPN- och SSH-tunnlar kan fungera tills näten blir öppna.”

Svensk i Shanghai.

Bli inte förvirrad av den där rubriken är mest för att jag vill locka träffar på Google.
Lite nördig blir man ju när man upptäcker att man har över 20 000 besök per månad på domänen och eventuellt lite girig att se hur mycket man få upp den där siffran. Min kompis Olof kom med teorin att det var kinesiska staten som låg bakom,vad vet jag. Något hände i februari i alla fall och siffrorna stack i höjden och det är utan tvekan den kinesiska bloggen som drar besökare.

Statistik för svenenglund.se,siffrorna /dag/månad.

Så det kan ju vara en anledning till att jag börjat länka härs och tvärs och till höger och vänster på sistone,hoppas ni har överseende och om ni vill hjälpa till så::D.

Sitter just nu med Malin och pluggar,hon ska hålla tal imorgon,inför klassen. Vår lärare kom på att alla skulle göra det,en varje lektion som den läraren har,eftersom vår talspråkslärare sagt att vi måste bli bättre på att prata. Jag tror att min tur är nästa vecka,så jag har lite mer tid på mig att förbereda och eventuellt kommer jag lägga lite tid på det,för det är ju ett tillfälle att lära sig lite ord och kanske göra något roligt av det. Just nu är jag inne på att prata om kreativitet,detta fantastiska.

Jag blir också mer och mer sugen på att få igång min ”riktiga blogg”,jag vill hålla den här lite till att vara ”boken om Shanghai”,och känner ibland att jag vill skriva om saker som inte har med Shanghai att göra. Som att Emanuel Karlsten gör draget att hoppa av från Expressen eller att svenskar och Sveriges riksdag plötsligt (?) tycker att Sverige ska gå i krig. WTF liksom? Aja,principer hit och dit,men jag blev faktiskt överraskad att det plötsligt tycks vara så självklart. Jag pratade om det min tyske klasskamrat och han var rätt kritisk,Tyskland håller sig utanför och tycker enligt Nikolai att anfallet inte är rättfärdigat eftersom man inte försökte förhandla med Libyen först (?).

Och vår långhårige intensivläsningslärare,han verkar tycka om matematik. Jag nämnde att han lärde oss att räkna procent förut,idag lärde han oss vokabuläret för plus,minus osv. Men det räckte inte där,han lärde oss även kvadraten,kuben samt n:te dimensionen. Jag hann inte skriva ned den sista och ena tavlan var i vägen för den andra,så på rasten gick jag fram och lyfta upp tavlan,på väg tillbaka möter jag Jonas blick (en svensk klasskompis som också pluggar civilingenjör),båda börjar flina,för de flesta andra var det där nog rent nonsens. 哈哈!
Samma lärare lärde oss sedan hur man räknar ut BMI och frågade alla tjejer vad de vägde,till hans besvikelse var det inte så många som ville svara. Tillsist fick vi läsa om en text som handlade om att det förekommer fejknyheter. Fattar inte hur propagandadepartementet kan acceptera sånt. =)

Matematik och fejkade nyhetsartiklar.

Nä,nu plugga!

Japanen jag bor med –och Japans problem.

Jag tycker om att maila ibland,vilket kanske några av er känner till. Vad ni kanske inte visste är att jag till och med mailar med Yohei som jag bor med. =) Fast egentligen inga ”riktiga”mail,oftast bara länkar till intressanta saker att läsa eller liknande. Hade han haft twitter eller facebook så hade jag kanske gått den vägen. Iaf,häromkvällen hittade jag en artikel med en ganska träffsäker bild.

Jag glömde skriva att det bara var bilden jag menade,jag har i skrivande stund själv inte läst artikeln. Men Yohei svarade och det var rätt bra,för då kan även ni få ta del av hans åsikter. För de är ganska unika för att vara en Japan. Sedan jag kom hit och har pratat en hel del med Yohei om situationen i Asien så har jag förstått mer och mer att det inte bara är Kina som har problem (även om de kanske är de som har de största problemen) med behandlingen av information i samhället. Även Japan har problem,med vinklingar och en viss åsiktsstyrning i vissa frågor. Och det finns en stolthet,en del talar till och med om rasism,ett visst högmod och många verkar ha svårt att inse att Japans ekonomi är väldigt ansträngd. Och man vill gärna hålla sig för sig själva,Japaner är t ex generallt väldigt dåliga på engelska och därmed är det ju ganska bekvämt att hålla sig hemma. Yohei är kritisk mot både skolsystemet och samhällssystemet. Något som knappast minskat efter att ha bott med mig under några månader. Insikten i den Japanska statsapparaten är rätt bedrövlig,vilket har blottlagts en del nu efter jordbävningen,eftersom människor inte litar på den information som myndigheterna förmedlar. Och skolsystemet är också en historia,många pluggar i flera år,bara för att klara inträdesprovet till något av de prestigefyllda universiteten. Väl där lutar man sig tillbaka och vet att man med en examen från ett prestigefyllt universitet om några år kan räkna med ett bra jobb. Yohei insåg det här under sina studier och trots att han kom in på ett universitet som får både kineser och japaner jag träffar att wow:a,så hoppade han av,för han ansåg att det bara var bortkastad tid. Han fick ett jobb med en lön som jag bara kan hoppas på ändå. Man måste inte göra som alla andra,man kan komma ganska långt om man kan tänka utanför lådan.

Enligt Yohei kommer Japan att inse sina problem förr eller senare,men det kommer troligtvis att skita sig ganska hårt innan de förstår att man måste göra förändringar. Politiken är trög och förhalas av ”byråkraterna”som i praktiken sitter på betydligt mer makt än vad de gör i Sverige,om jag har förstått saken rätt. Jag själv lade märke till att Japan har problem med att få in nya influenser när jag vid ett tillfälle läste Jimmy Åkessons (Sverigedemokraternas partiledare) sekreterares blogg där hon skrev att hon kunde tänka sig att flytta till Japan efter att ha läst den här artikeln om att ”Japanerna väljer bort mångkulturen”. Även den ganska omtalade främlingsfientliga bloggen ”Politisk inkorrekt”publicerade artikeln. Ja,SD är nog vad Yohei kallar många kineser och Japaner för ”位爱国人“ –falska nationalister. Om man nu verkligen älskar sitt land,då borde man ju t ex lära sig allt bra från andra kulturer och ta med sig till sitt eget land,man borde bygga goda relationer till andra länder så att man kan bedriva handel osv. Framförallt Japan som ungefär har noll naturresurser borde tänka mer i de banorna.

Så detta är något vi pratar ganska ofta om,så det som han skrev i mailet häromkvällen är,som ovan nämnt,inte något nytt för mig,men kan vara trevligt för er att läsa. Som ni ser är Yoheis Engelska vid det här laget ganska bra.

I wish the essential problems that Japanese society and economy hold could be solved thorough this catastrophe,but I think this is just one of biggest natural catastrophe occurred in Japan,which is extremely hard to be solved,but which is not enough to encourage the Japanese take immediate and proper action to change the country. Because it is probable that the Japanese still will be able to feel and hold the mind even after such a terrible catastrophe that we are still one of richest countries in the world. It seems rather to be worse,because the situation more likely may make them more stubborn and blind,creating more fake patriots who are just shouting something with narrow thinking ways.
In my opinion,Most critical power to drive the Japanese to take actions immediately is that a financial crisis of the government can occur,and then a financial crisis of Japanese banking system can occur because more than 90% of Japan Bonds are held by its own banking system,these crisis surely can occur at the same time. It can not be until these really occur that the Japanese realize now is a time of rebirth.
so i mean,
Japan’s people can not regard this dreadful moment not just as a time of death,grief and mourning,but also as a time of rebirth.

Jag delar i mångt och mycket hans vilja att förändra saker och ting,även om jag kanske önskar mer att människor kommer till insikt på egen hand utan att allt ska behöva krascha först. Men vad vet jag,en del kanske måste krascha för upptäcka att de har varit på väg att krascha.

Inspiration,framtid och erfarenheter.

Finns mycket att skriva här,finns mycket att göra överhuvudtaget och då har jag inte ens satt igång med exjobbsletandet,som ju börjar bli dags nu. Vi kommer nog behöva säga upp lägenheten minst 3 månader före utflytt,och nuvarande kontrakt går ut sista juli,så det är ganska snart som vi behöver bestämma oss för eventuell förlängning. Jag är väldigt sugen på att stanna och Yohei tycks vara i samma tankar,och Malin antydde häromdagen att hon kan tänka sig för att stanna ytterligare en termin,men inget bestämt,i alla fall så verkar det som att många trivs här just nu.

Jag har varit rätt så inspirerad senaste tiden,och tagit tag i en del saker,en del saker kunde ni läsa i förra inlägget. Förutom det jag nämnde där har jag även börjat skriva om mina erfarenheter under framförallt året då jag satt i styrelsen för UTN och var nära att bli dess ordförande. Det hände så pass mycket intressant och jag betecknar det som erfarenheter som gett viktiga insikter om bland annat bra och dåligt ledarskap. Och kanske framförallt bidragit till min starka tro på öppenhet. Dessa erfarenheter vill jag därför ha nedskrivna,så det hoppas jag att de kommer bli undan för undan framöver. Med tanke på hur situationen såg ut i styrelsen kan jag tänka mig att inte alla är lika förtjusta att jag skriver om det,för att jag planerar att göra en del kontroversiella grejer,som att klippa och klistra med lite mail och sånt som skickades under året. Och även såga det arbete som många såg som vår kanske viktigaste uppgift det året –utredningen och ansökan om att bli formell kår,vid fotknölarna. Spännande va!? =) Får se hur mycket tid jag har framöver,hade nog kunnat jobba heltid ett tag med att skriva den boken. En bidragande anledning till att detta kommer just kanske är för att det är ganska exakt år sedan som jag skickade in min egen ansökan och således dags för de som ämnar ta över rodret för UTN under nästa år att skicka in sina ansökningar. Jag hade bland UTN:s engagerade två personer som jag hoppades skulle ansöka,så det skrev jag rakt ut på facebook,något som verkade positivt överraska dem båda och överaska en del nuvarande styrelsemedlemmar,och det visade sig vara en väldigt bra gissning. Så jag planerar att i demokratisk ordning lägga mig i och skriva rekommendationer om dessa personer,det kommer ni troligtvis kunna läsa om på UTN-bloggen.

Ni som varit uppmärksamma har även sett att det kommit upp en ny sida på min domän;Lite kinesiska i taget. Det hela började helt spontant på twitter när jag vid ett tillfälle skrev att jag följde 493 personer och undrade om någon hade tips på lite trevliga personer att följa så jag kom upp i 500. Det kom en del förslag,bland annat från Malin Crona och sedan vid ett tillfälle,när jag behövde spara tecken (man har ju bara 140 tecken på sig i varje uppdatering),så bytte jag ut follower mot fo我,som kineserna brukar skriva,man spar ju hela 5 tecken på det! Det uppmärksammades och snart ville både @Stora_Essingen och @Malin_Chrona lära sig kinesiska. Efter någon dag hade jag laddat upp en blogg och den sidan ser ut att dra en del besökare. Välkommen att haka på,tanken är att det ska bli ungefär ett eller två tecken om dagen. Igår så kom utökade vi gänget med Jimmy och han har redan skrivit ett utkast till ett intressant inlägg,håll utkik!

Denne Jimmy ja,han som jag också kom i kontakt med via twitter. Vi träffades i veckan vid ett event som jag ska berätta mer om snart. Vi kom in på att han hade varit politiskt engagerad,i piratpartiet,ett gäng som,med viss skepsis,ligger nära tillhands att ha mitt politiska stöd. Så jag frågade om han kände till Mattias Bjärnemalm (aka Mab),som jag kände till namnet på sedan vi båda var med som ledamöter för Uppsala Studentkår under SFS-fullmäktige 2009. Mattias var senare tredjenamn på Piratpartiets lista till Europaparlamentet,de fick två ledamöter invalda,men Mattias jobbar ändå som ”Kanslichef”på Amelia Andersdotters brysselkontor. Det var för övrigt en sak som var rätt inspirerande med studentengagemanget i Uppsala,det var ibland så nära till de där stora sammanhangen. Iaf,Jimmy,han berättade att han kände till Mattias efter att de båda suttit i Piratpartiets valberedning och under den fått en del insikter om Piratpartiets mörka sidor. Eller kanske inte Piratpartiet självt,kanske snarare ett resultat av att de är ett relativt nytt parti och inte så stort,vilket eventuellt gör svängrummet för starka viljor med ekonomiska resurser desto större. Och valberedningen satte sig på tvären mot Christian Engström av olika anledningar,som ju blev invald som Piratpartiets förstanamn i Europaparlamentet vid senaste EU-valet. Och det var ju intressant,inte minst för att jag själv har erfarenheter från valberedande,utan även konflikter mot starka viljor och skygglappstrategier.
Själv hoppas jag att Jimmy återupptar sitt engagemang senare och som ett sammanträffande ska han flytta till Uppsala i höst och börja studera språkteknologi.

Ja,det där eventet,det blev jag tipsad om av en bekant sedan tiden i UTN. Han dök själv inte upp,eftersom det ”krockade med St Patricks day”,jag hade själv helt missat att det skulle vara ett hinder och satte av mot Franska koncessionen. Jimmy fick vänta en halvtimme i ovisshet efter att jag glömt saker och fått vända hem i två omgångar samt glömt fylla på pengar i mobilen. Själva kvällen var ganska enkel,några inbjudna talare som berättade om sina erfarenheter om kinesiska arbetsmarknaden och vad som var aktuellt just nu. Det hela var ganska inspirerande,inte minst för att de talande till ganska stora delar smekte mina egna teorier och åsikter medhårs. Kvällens skratt var när han som jobbade som ansvarig för ”Johnsson controls”asiatiska talangprogram (ungefär) berättade att de hade fått avslag från kinesiska myndigheter när de ville registrera en kinesisk gren av företaget,de kunde ju nämligen bara drömma om att få heta ”Johnson controls China”. Ingen Johnsson skulle minsann få tro att han kunde komma här och tro att han kunde kontrollera Kina. Annars var det Ola Källqvist,ordförande för Nova Networks som jag fann mest intressant. Bland annat för att jag ju själv just nu börjar närma mig exjobbet och för att han verkade ha förstått grejen med sociala medier och vikten av den bild som vi visar upp på nätet.

Så efteråt så gick jag fram till honom,hälsade,fick hans visitkort och presenterade mig själv väldigt kort och förklarade att jag tyckte att det var intressant det här med hur andra uppfattar mig genom det som de kan hitta på nätet. Så jag sa att inom en vecka ville jag ha ett email från honom (utan att uppge min adress) där han skrev om vad han fått för uppfattning om mig genom vad han kunde hitta på nätet. Han drog lite på smilgroparna och tyckte eventuellt att det var en intressant ingång. Jag har ju fått lära mig att det gäller att göra ett bra intryck och på något sätt sticka ut från mängden och jag gissar att mitt tillvägagångssätt var ganska utstickande. Återstår att se om han antar utmaningen,annars har jag hans mailadress för eventuell påminnelse. Hela grejen är faktiskt något jag tänkt på i över ett år,att av helt okända personer få lite input om hur de uppfattar mig genom den information de kan hitta på nätet. Nu kanske ni också kan gissa varför jag senaste dagarna lagt lite tid på uppdateringar.:-D

Ola Källqvist syns i bakgrunden. Jimmy till vänster och en speedad kille som hette Allid till höger.

I skolan,som kanske borde få ett eget inlägg om lärarna och klassen,så går det rätt bra. Det är en del att göra,inte minst eftersom vi har 4 olika böcker att hänga med i. Lärarna är desto mer speciella än förra terminen,framförallt 3 av dem är speciella på sina egna sätt. Hon som är vår huvudlärare har lite av ett fantastiskt tempo och för mig väldigt intressant kroppsspråk med miner och rörelser i ett. Hon som är lärare för talsspråkslektionerna brukar säga att vi är alldeles för tysta och tycker att vi ska ta vara på chansen att prata på lektionerna. Lite mer oväntat och skrattframkallande var när hon efter en lektion sade till vår tyske klasskamrat Nikolai ”Jag hörde att du har en kinesisk flickvän –hur kommer det att du är så dålig på kinesiska?”. Och vår långhårige (väldigt ovanligt bland manliga kineser) intensivläsningslärare är förvisso ganska intressant och rolig,första lektionen visade han t ex en matematisk uträkning som han hittade i boken,men på senare tid har hans lektioner nästan mest handlat om att han skriver en massa nya ord och jag vet inte om jag tycker att det är så effektivt.

Väldigt roligt att ha Malin som klasskompis,hon är så glad och ovanligt öppen som person och därför tror jag mig se en rätt stor potential i henne. Jag får säga att jag tycker det är väldigt modigt av både henne och Ulrika att åka iväg så direkt,flytta hemifrån till andra sidan jorden,för mig var ju tiden i Uppsala något slags mellansteg ut i stora världen.
Om jag nu inte hade gått och pajat knät så hade vi kanske dragit ihop ett gäng att åka skidor i veckan,det kanske kan bli av längre,Shanghai har ju en inomhusbacke som skulle vara roligt att ha provat på.

=)

Français garçon,American dude,Svensk flicka und Deutsche Junge!

Och just det,jag och Yohei har en del resor på gång. Den ena är arrangerad av Fudan,en dag fick vi papper från en lärare med ett antal olika alternativ på platser att besöka. Man kunde välja en och sedan betala 800元. Jag bestämde mig först för att jag ville åka till Datong,som vi hade funderingar på att besöka under vår senaste resa,men inte hann med. Fast sedan började jag tveka,tillbringa en hel vecka med utlänningar var inte så lockande,jag vill ju nörda och Yohei var inne på samma spår. När sista anmälningsdagen så kom så sms:ade Yohei mig under lektionen och frågade hur jag tänkte göra och då upptäckte jag att jag hade glömt anmälningsblanketten hemma. Han och hans klasskompisar hade redan stått i kö i flera timmar vid kontoret där anmälan skulle lämnas in,de hade fått uppgift om att det skulle gå att lämna in på måndagmorgon också,men de ville ju gärna få sin inlämnad när de stått så länge i kö. När jag slutade gick jag upp dit och det var fortfarande ganska lång kö som gick långsamt. De var nästan precis framme vid dörren när klockan slog halv 5 (tror jag) och arbetsdagen var över och dörren till kontoret slås igen mitt framför ögonen utan en kommentar. Så kinesiskt! Jag gick det med blanketterna på måndagen,så det var inga problem,återstår nu att se om det är tillräckligt många som vill åka till Datong,de flesta som ska åka verkar mer intresserade av andra ställen som Guilin eller Zhang Jia Jie,där det sägs att Avatar hämtat inspiration ifrån.

Yohei jublar - berikad med ännu en erfarenhet av kinesiska tillvägagångssätt.

Den andra resan som inte är lika spikad,är till Guizhou,som brukar benämnas som en av Kinas fattigaste provinser (enligt denna lista på wikipedia den allra fattigaste,räknat i BNP/person). Det är ju en sida av Kina som nog är bra för på något sätt skaffa sig en bättre helhetsbild. Yohei blev kompis med en tjej från Guizhou via nätet när hon jobbade här i Shanghai,men hon flyttade hem till Guizhou efter Vårfestivalen. De bestämde att Yohei skulle komma och hälsa på i Guizhou,men ju närmare en eventuell avresa han kommit så har han nog känt att det kanske skulle bli lite av en grej om han åkte dit själv. Ni vet,när en kille och en tjej träffas så börjar folk ganska ofta förvänta sig saker och Yohei och om vi åkte båda två så skulle nog det vara ett bra sätt att ta ned förväntningarna på jorden litegrann. Återstår att se om allt hinns med.

Aktuellt i Shanghai! (Och på Gotland.)

Eller,ja,just nu vill jag bara uppmärksamma er på att jag har gjort lite små uppdateringar här.
Erik passade på att ta en del bilder under julen och nu har jag anpassat dem lite och ändrat storlek på headern,ni som är uppmärksamma kanske har lagt märke till att det kommer nya bilder (3 olika) om ni uppdaterar sidan eller klickar er in på någon av bloggposterna. Tack för alla bilderna Erik!

Samme Erik har efter månader av påtryckningar från mig tagit sig i kragen och skaffat en blogg! Roligt! Senaste och kommande veckan gör han praktik hemma på Gotland och på Gotlands Allehanda,extra kul,de har ju en tradition av dra kompetenta fotografer till sig. Och att döma av Eriks blogg så verkar det som att de gjort ett rätt bra drag den här gången också!

Jag har även gjort lite fix på min huvudsida för att den ska bli lite roligare,hoppas på något ännu mer tilltalande framöver. Och vad hade jag gjort utan de hjälpsamma människorna på twitter?

Jordbävning i Japan.

Den värsta jordbävningen i Japan sedan man började dokumentera seismologiska mätningar för över hundra år sedan. Yohei har hållit kontakt med sin familj och några kompisar och han fick ganska tidigt veta att alla har överlevt och mår efter omständigheterna bra. De hade svårt att ta sig hem eftersom många av kommunikationerna hade problem och många människor som försökte ta sig dit de ville för att känna sig säkra. Yohei var bjuden till ett bröllop idag,eftersom en av hans bästa kompisar skulle gifta sig. Vi pratade om det flera gånger när vi var ute och reste och han visste inte om han kunde åka eller inte. Men eftersom hans uppehållstillstånd bara räckte till ca 20 mars,så han var tvungen att söka nytt och därmed lämna in sitt pass till kinesiska myndigheter och kunde inte lämna Kina. På grund av den något dystra stämningen i Japan nu så har det bröllopet blivit uppskjutet ändå.

Det är rätt otäckt att följa rapporteringen,framförallt när man läser om befarade härdsmältor och att det inte är otänkbart att ett ännu större skalv kan vara på väg.

Herr Li kom förbi och undrade hur det stod till med Yoheis familj och bekanta,snacka om reqingde fangdong (omtänksam hyresvärd).

Yohei fick bilder på mailen från hans rum hemifrån,det var nästan lite komiskt. Jag hörde ett smått chockerat ”Oooh!”inifrån hans rum,så jag antog att nu har något riktigt allvarligt hänt,jag går genast in på DN.se och möts av:

Efter några sekunder kommer han ut och visar bild på sin kaktus som han tydligen kärleksfullt har skött om i över tio års tid och växt från en liten liten boll till en rätt stor kaktusklump,men som nu har fallit i golvet och spruckit,något som tydligen var ganska känslomässigt tungt för honom. Men han höll med om att såklart var en eventuell reaktiorhärdsmälta/explosion mycket värre,men ändå.

Yoheis kaktus i Tokyo.

Yoheis rum i Tokyo.

Han påpekade att han,som ni kan se på bilden ovan,placerat sina whiskeyflaskor strategiskt så lågt som möjligt för att de inte skulle bli skadade i en eventuell jordbävning medan han är i Kina.

Jag har även sett på twitter (hon verkar inte ha förstått att hon kan blockera mig där) att Saya verkar må bra. Vi följer vidare rapportering vid sidan av studierna.

Här är film från Youku på kärnkraftsverket som exploderar.