Om Sven

Hej!
Den här bloggen handlar mestadels om mitt liv i Shanghai,vardagen,studierna,några av de människor jag kommer i kontakt med och tankar och reflektioner i övrigt.

Jag föddes 1987 i Visby,Gotland,Sverige och bodde där i ca 19 år,i ett hus i utkanten av stan,granne med Gotlands regemente,P18. MItt liv präglades till stor del av den kristna uppväxt jag fick och den kristna gemenskapen i Pingstkyrkan i Visby.
När jag gick i första klass berättade jag för tidningen att min dröm var att bli fotbollsproffs,varpå min lärarinna Astrid inför klassen i stort sett förklarade att man inte kunde bli,så jag fick mycket hastigt improvisera att om jag inte blev fotbollsproffs så ville jag bli polis,något som jag aldrig har strävat efter. Jag var knappast bäst i fotboll,men eftersom mitt namn kom ganska tidigt i bokstavsordningen så var jag nog den ende i klassen som hann säga att jag ville bli fotbollsproffs.

Någon gång i mellanstadiet sprack den drömmen och jag grät framför tränare Totte när jag förklarade att jag bestämt mig för att avsluta min karriär i Visby AIK.

Sedan slutet av lågstadiet hade jag istället insett min talang i skolan och jag var under resten av min skoltid något av lärarens favorit (och därmed under de tidigare åren automatiskt klassens tjejers favorit). Jag fortsatte min ambitiösa jakt efter kunskap genom hela grundskola och gymnasie,däremot falnade tjejernas intresse någon gång i slutet av mellanstadiet när annat än framgång i skolan började anses attraktivt.

Efter mellanstadiet bytte vi skola från idylliska Lyckåkerskolan till den något mer hårda Södervärnsskolan. Tre år senare var det dags att börja på gymnasiet och jag hade sedan flera år fått det berättat för mig att jag skulle välja naturvetenskapliga programmet och så blev det. Några veckor innan gymnasiestarten fick jag en ångestdepression som troligtvis berodde på flera andledningar,den har i vilket fall till viss del fått mig att inse mina begränsingar och hur mina tankar kan påverka mig fysiskt. Ett resultat blev att jag började använda hörapparater,något som jag tidigare vägrat,för att avhjälpa min medfödda hörselskada.

När jag tänker tillbaka på gymnasietiden så har jag många fantastiska minnen,men jag vet också att jag under en lång period var lätt deprimerad,”såklart”på grund av en kvinna. Mina tankar ledde mig den gången till starka tvivel på min Gudstro och jag bestämde mig vid ett tillfälle för att jag inte kunde tro längre,men mitt liv var så uppbyggt kring min tro,så jag förmådde inte att ta steget.

Under gymnasietiden fortsatte jag att prestera starkt i skolan och en dag kom min matematik/kemi-lärare och berättade att jag blivit tilldelad Berzeliusstipendiet. Detta kom utan tvekan att ha den största inverkan på mitt val av universitetsstudier. Och hösten 2006 flyttade jag till Uppsala för att studera Civilingejörsprogrammet i kemiteknik vid Uppsala universitet.

Till skillnad från tidigare så presterade jag inte toppresultat längre,men jag klarade tentorna. Det dröjde nästan två år innan jag kuggade min första tenta. Och efter att ha läst alla kurser har jag skrivit godkänt på alla tentor som krävs för få civilingenjörsexamen (dock har jag en komplettering kvar på en rapport och ett examensarbete kvar att göra).

Under tiden i Uppsala ”insåg”jag mer och mer att många företag efterlyste studenter med mer än bara betyg. De ville ha studenter som kunde uppvisa engagemang och driftighet. Följden blev att jag började engagera mig i den lokala studentföreningen,UTN och kemiteknikprogrammets studentförening Kemisektionen. Kommande år genomförde jag flera förtroendeuppdrag och under mitt fjärde år var jag ledmot i UTN:s styrelse och studeranderepresentant i Tekniska utbildningsnämnden. Jag lärde mig mycket om bra och dåligt ledarskap under året och jag såg mycket jag ville förbättra och även testa mina visioner och erfarenheter. Våren 2010 kandiderade jag till ordförande för UTN och jag blev också nominerad av valberedningen. UTN:s fullmäktige gick inte på valberedningens förslag.

Under gymnasiets andra år läste jag en kurs i klassisk Grekiska. Läraren jag hade i den kursen,Diego Rossi,har mer än de flesta påverkat min syn på kunskap och omvärldsreflektion och fick mig att bli intresserad av kulturer och språk. I samband med Berzeliusdagarna lärde jag också känna en kines vid namn Lei Sun som ledde till att jag började intressera mig för Kina. Så det var ganska tidigt som jag fick en önskan om att komma till en annan kultur,en annat land och få insikt i ett främmande språk.

Parallellt med mina planer på att bli ordförande så ansökte jag om ett utbyte till Asien genom internationella kansliet på Uppsala universitet. Jag var öppen med mina planer om att ordförandeansökningen,trots det blev jag tilldelad platsen som utbytesstudent på Fudanuniversitetet i Shanghai,som var mitt förstaval.

På senare år handlade mina tankar mycket om min tro,samhället och människor i stort. Min kristna övertygelse var som starkast sommaren 2008,så stark att den blev början till slutet för sig själv och i slutet sommaren 2009 hann ”verkligheten”ikapp mig och jag förstod att jag inte längre kunde övertyga mig själv om min tro byggde på sanning.

Det var aldrig någon revolution,mitt liv ser till stora delar likadant ut både före och efter,en skillnad är att jag numera inte bygger min beslut på Bibeln,utan helt enkelt försöker väga för- och nackdelar mot varandra inför alla beslut.

Mina erfarenheter har lett till att jag tror på och arbetar för ett samhälle där ord som öppenhet,ärlighet och sanning är ledorden. Jag har stor respekt för den fria viljan och försöker ifrågasätta mig själv innan jag ifrågasätter andra,ibland kommer jag till en punkt när jag ändå anser mig någorlunda färdigtänkt och anser att andra gör ”fel”. Ibland uttrycker jag kritik och åsikter om hur saker kan förändras och hoppas att människor har förståelse för att den öppenheten är ett försök att förbättra och inte skada.

Jag har vissa eventuellt medfödda drifter som jag försöker hålla i schack. Jag upplever att normen är att man ska hitta en kvinna att dela livet med och jag har spenderat en del tid senaste åren med att försöka avgöra om det är klokt eller ej,jag har inte funnit något enkelt svar på den hypotetiska frågan. Det beror nog på om jag hittar en kvinna som skulle ge mig ett bättre liv med henne än utan henne. Än har jag aldrig ”varit tillsammans”med någon,aldrig kysst någon och aldrig ”haft sex”,något som jag med åren mer och mer förstått är centrala ingredienser i många människors liv. Under stora delar av mitt liv har jag tillgodosett min drift genom internets digra utbud,något som jag försöker lära mig att kontrollera också,eftersom alternativet är att vara helt öppen med det,vilket än så länge inte tycks vara accepterat i samhället.

Dubium sapientiae initium –Tvivel är början på vishet. (René Descartes)