Partiets födelsedag och lite (brist på?) frihet.

Nu vet jag att Kinas myndigheter har koll på mig,de har läst min kinesiska blogg. Igår blev jag genom min lärare ombedd att radera mitt senaste inlägg,när jag inte gick med på det,stängdes bloggen ned. Bakgrunden är denna:

Kinas kommunistiska parti (KKP) fyller idag den 1:a juli 90 år, om detta blev jag uppmärksammad på ”renren”, en kinesisk community, misstänkt lik facebook, genom att min bakgrund bytts ut mot en stor reklampelare för KKP för några veckor sedan.

 

 

Jag har länge haft i tankarna att försöka anordna något litet,en liten markering,som samtidigt skulle kunna dra till sig lite av de paranoida myndigheternas uppmärksamhet. Så jag frågade på twitter om någon var intresserad av en liten flashmobb. En kille svarade,det var nog. Så någon dag senare tog jag cykeln till ”The Bund”för att ta ett kort till den kommande bloggposten. Min tanke var att knyta an till Ai Weiwei,konstnären som efter att ha grävt lite för djupt och kritiserat lite för högljutt plötsligt åkte fast för något slags skatteflykt (det kan påpekas att korruptionen i Kina har beräknats överstiga den svenska statsbudgeten, om jag inte själv räknat fel).  Han hade iaf för några år sedan en ganska så uppmärksammad utsällning som hette ”Fuck art”på engelska, för många kanske lite provocerande, för en annan lite fnissframkallande.  Jag är ju en snäll kille (?), så jag skrev ”Hug”istället för ”FUCK”på bröstet, och tog sedan kort på det och laddade upp på bloggen.

På "The Bund".

Den bloggen består för övrigt av inlägg som alla är skrivna som brev till ordförande Hu Jintao, eftersom det ju är så mycket här som jag har svårt att förstå, som jag behöver fråga honom om, varför man kallar Kina för ”folkrepublik”, när folket inte har någon makt, och således inte heller kan vara något republik (eller?) osv.

I nämnd bloggpost bjöd jag sedan in ordförande Hu att delta i en ”flash mob”. Den skulle gå till som såhär, att man skriver ”自由“, som betyder frihet, någonstans på kroppen, och sedan åker man till The Bund och står där i 5 minuter. Inget mer. Eller jo, jag skrev ju att de som inte kunde komma till Shanghai, såklart kunde hitta en passande plats var man nu befann sig och göra samma grej.

Jag publicerade och skickade till några kinesiska kompisar på twitter. Någon tyckte att det var ”gulligt”,en annan tyckte att det hade varit bättre att anordna det på helgen,en tredje kommenterade på bloggen ”fuck you”, oklart om man ska ta det som humor i sammanhanget. Annars inga större reaktioner,så jag kommenterade själv efter någon dag att eftersom intresset verkade vara så svalt,så kanske jag bara åker till The Bund och käkar glass istället. Sedan funderade jag inte sådär jättemycket på det.

Så igår,hade vi vår sista lektion med vår huvudlärare,hon var sen. 8 minuter. Det var lite märkligt, lärarna kommenterar ofta att många i klassen är dåliga på att komma i tid, och så slår hon till själv på sista lektionen. När lektionen är slut, så säger hon hejdå till alla, men ber mig stanna kvar.  Min spontana gissning var att hon skulle be mig läsa en dikt eller motsvarande på avslutningen, sånt har man ju drabbats av förut…Hon berättar att anledningen till att hon kommit försent var på grund av det hon skulle säga. Hon börjar med att fråga om jag har skrivit något nytt på min blogg, och jag kopplar inte direkt, jag berättar att jag ju startat min ”den andra bloggen”, eftersom jag inte vill få min vanliga blockerad. Sedan berättar hon att lärarnas huvudlärare ”kontorsläraren”,som jag själv känner till sedan innan,eftersom hon bland annat var med på den skolresa till Shanxi som jag var med på tidigare i vår. Det var någonting om imorgon, och då kopplar jag vad hon syftar på, och finner det lite roande att Fru kontorslärare hade så bra koll på min blogg. Men snart förstod jag att det var mer intressant än så,det var en ”领导“ (lingdao),alltså en från KKP som ombett kontorsläraren att uppmana mig att ta bort bloggposten och istället skriva att det hela var inställt.

Vi pratade vidare ganska länge om Kinas situation,varför jag gör såhär m.m., nästan hela lunchrasten,  vilket kanske inte var helt optimalt, eftersom jag efteråt skulle ha ett muntligt prov och jag var väldigt hungrig.  Iaf sa jag att jag gärna hade pratat direkt med Herr lingdao och att jag inte hade för avsikt att ändra mina planer.

Senare på eftermiddagen när jag kom hem fick jag meddelande från min lärare som undrade var jag var. Det var ju lite oroväckande och jag funderade själv på vem det var som egentligen frågade. Om jag svarade ”hemma”skulle det inom kort komma någon och knacka på dörren liksom? Jag svarade hemma och undrade hur så? Det var Herr Lingdao som vill bjuda mig på kaffe och prata lite. Lite upphetsad blev jag ju,men tyckte spontant att det hade varit skönt att inte åka iväg på en gång. Den överhoppade lunchen hade ju satt sina spår och så kunde jag inte hitta batteriet till diktafonens mikrofon,som jag tagit ut för att ha i kamerans fjärrkontroll när jag åkte till The Bund för att ta kort. Så jag frågade om vi kunde ta mötet under fredagen, men eftersom meddelandet troligtvis gick från mig,till min lärare, till kontorsläraren, till Herr Lingdao, så tog det nog lite lång tid,och jag fick sedan svar att då fick det tydligen vara. Jag erbjöd då att omgående ta mig till skolan (för nu hade jag hittat batteriet och hunnit äta också), men det var tydligen försent. Strax därpå upptäckte jag att min blogg inte längre gick att öppna i Kina utan VPN eller motsvarande. En slump? Ett oerhört sammanträffande? En kränkning?

 

Inte långt senare listade jag iaf ut (för det var väldigt lätt) att kopiera innehållet i den gamla bloggen och starta en ny med samma innehåll –”den tredje bloggen”. Många kineser verkar ha följt mig med intresse och så även denna gång, att en utlänning blir ”bjuden på te”är ju lite speciellt, och ja, det var en term jag hade sett redan innan, men inte förstått att det verkligen handlade om att bli bjuden på te, ja, fast kaffe då i det här fallet (fast jag förklarade för läraren att jag inte gärna dricker kaffe, för övrigt dricker jag ogärna något alls som bjuds på av KKP). Jag fick nog en 50 nya följare på twitter under kvällen.

 

Ni får gärna gå ut på stan i Sverige också och deklarera lite ”自由“ och känna känslan av att bo i ett land där det inte innebär att man blir uppmanad att radera blogginlägg eller få sin blogg blockerad, och ännu så vet jag ju inte hur detta kommer sluta. Kommer det att bli uppslutning, och kommer polisen låta det passera så tyst och obemärkt som det skulle kunna göra? Eller kommer de ha bestämt sig för att ingen får stå på stan med ”frihet”skrivet på kroppen? Väldigt paranoidt i sånt fall,om folk kommer dit tysta, vem har då sagt att det i själva verket inte är en hyllning på födelsedagen till den ”frihet”som KKP gett Kina? Det är ju vad de själv menar,Folkets befrielsearmé och allt sånt där. Eller tvivlar de på sig själva? Tror de inte på det som de själva propagerar?

 

Jag hävdar de som eventuellt kommer till The Bund ikväll har enligt Kinas egen konstitution rätt att utan att bli hindrad genomföra denna tysta aktion,i enlighet med andra kapitlet,35:e paragrafen:

”Citizens of the People’s Republic of China enjoy freedom of speech,of the press,of assembly,of association,of procession and of demonstration.”

 

Nu ska jag plugga lite,åka till gymmet,och sedan ta mig till mina två sista lektioner innan det bara är prov som återstår nästa vecka. Jag hoppas att jag kommer få skriva de proven, kl 18:05 lokal tid kanske vi vet (12.05 svensk tid) ,och jag hoppas att Kina befolkning så snart som möjligt ska få sin frihet.

 

Uppdaterat 09:12:Ca kl 9 nu på morgonen knackar det på dörren. En kvinna och två män,kvinnan i uniform,en av männen i skjorta och slips,den tredje något vardagligt klädd. De har något slags räkning de vill ge mig,jag läser snabbt något om ”skatt”och de menar att det är för lägenheten. Jag förklarar att jag bara hyr lägenheten och frågar om de har numret till ägaren,det har de,och det verkar vara bra så. De behåller räkningen och ger sig av. Jag har aldrig varit med om detta förut,och utesluter inte att de egentligen var här i andra ärenden.