Guizhou.

Guizhou
Sitter i skrivande stund på ett hotellrum i Guiyang,provinshuvustaden i Guizhou som ligger i centrala södra Kina,2,5 timmar med flyg från Shanghai. Yohei är ute och promenerar,jag har stannat hemma för att vila och ha nära till toaletten.

Yohei tyckte att det av någon anledning var en klok idé att boka ett flyg som gick 07.40 från Shanghai,och med transport till flygplats och incheckningsregeler så innebar det uppstigning 04.20. Yohei kom hem ca kl 24 och hade med sig sin kinesiska tjejkompis som efter att precis pluggat klart i Japan och under något märkliga omständigheter blivit av med jobbet från sin japanske arbetsgivare (en annan kines stack oanmält tillbaka Kina och företaget bestämde sig för att de inte ville ha några kineser anställda) samt att situationen i Japan just nu kanske inte är den mest stabila. Yohei har pratat ganska mycket om henne och hennes situation,så det var roligt att få träffa henne,även om det innebar att vi somnade lite väl sent kanske.

Så upp nästa morgon. Taxi till flygplatsen och checka in och hoppa på flyget. Yohei somnade på varenda ställe så fort han satte sig,en förmåga jag själv saknar alltsomoftast.

Yohei sover med hemmagjord ögonbindel.

Väl framme bli vi hämtade av Yanzi,Yoheis kompis. De lärde känna varandra över nätet och träffades några gånger när hon jobbade i Shanghai tills i mitten av februari. (Tanken från början var att Yohei skulle åka själv,men för några veckor sedan bad han mig att följa med,för att det skulle minska riskerna för missförstånd.) Vi fick skjuts till busstationen av en kompis till Yanzi (som tydligen precis innan vi kommit typ frågat chans på henne fick vi veta senare).

Bil mot tågstation.

Bussen från Guiyang (贵阳) till Zunyi (遵义) tog ungefär 2 timmar,och väl framme där hoppar vi på motorcykeltaxi hem till Yanzis familj. De hade maten klar,så det var bara att slå sig ned och bekanta sig i den mån det gick. Oklart om jag och Yohei är majoriteten av kineserna där var sämst på Putonghua (”rikskinesiska”). Jag hängde inte riktigt med på vilka som bodde där och inte,pappan såg jag bara till första dagen,mamman ”inte alla dagar”,andra dagen upptäckte vi farmor och sedan hade vi alltså Yanzi,Yanzis lillebror,hans flickvän (Hong jiao) och deras några månader gamla pojke. Någon gång var det också andra folk där som jag inte riktigt förstod vilka de var.

Yanzi och Yohei.

Zhou Hong Jiao och Zhou Wen Jie.

Gållige ånge!

Farmor och Yohei delar soffa.

Efter att ha ätit mat så tog Yanzi och Hongjiao med oss på en promenad i Zunyi. Vi testade _massor_ av olika mat och lite frukter. Ungefär varje gång vi ätit något så meddelade jag att jag hade ätit mig mätt,men det verkade inte riktigt tas på allvar,för någon minut senare var det något nytt vi skulle testa. Mestadels olika sorters doufu,som väl av ”förståelig” anledning aldrig blivit något hit hemma i Sverige. Det var intressant att testa i alla fall. Och dagen efter verkade det som att jag hade starkare mage en Yohei,han brukar ha problem efter att ha ätit stark mat,något jag varit förskonad ifrån. Guizhou sägs vara känd för sin starka mat,bland den starkaste i Kina.

Yohei,Hong Jiao och Yanzi handlar något.

Det fanns en del fina detaljer i staden.

Gamle Mao och röda armén hade haft något slags möte under ”Den långa marschen” i just Zunyi,så det fanns bland annat ett stort monument som minne av detta. Väl där förgyllde jag en skolklass (?) upplevelse genom att ställa upp på kort med dem,tyvärr hann jag inte själv få det på kort.

Röda armémonumentet

De stunder vi var hemma så lyckades Wen jie (spädbarnet) underhålla oss ganska ofelbart. Och av någon anledning så verkade han gilla mig,han börja nästan alltid skratta så fort jag höll i honom. Och när jag försökte lära honom lite svenska i form av ”hej” så var det som om jag lyckats hitta en nykelretning,för det dröjde någon sekund,sedan sken han upp i ett leende och uttryckte ett kort glatt ”eih!”. Sådant kan man ju nästan inte få för mycket av. På kvällen lärde mamman och Yanzi oss att spela Ma jiang (Ma jong). Allra sist,när vi börjar prata om att sova frågar Yanzi om vi vill ”洗澡“(xizao,duscha) eller ”洗脚”(xijiao,tvätta fötter),jag var då så galet trött så jag hörde ”睡觉”(shuijiao,sova) och det var ju ganska självklart,jag ville sova (och sh och x uttalas för en svensk båda med sh,fast sh är retroflext). Yanzi går sedan och hämtar en balja med varmt vatten och ställer på golvet framför oss. Både jag och Yohei sitter som fågelholkar och fattade inte riktigt vad det handlade om innan det gick upp för oss att det här troligtvis var en vana som var så självklar i deras hem (och bland många kineser i övrigt) att Yanzi upplevde att det inte behövdes någon förklaring. Så det var bara att stoppa ned fossingarna och skrubba.

Xijiao.

Nästa dag så tog vi oss ännu en tur på stan,Yanzi fick ett infall att fixa håret,kollade ett buddhisttempel innan vi blev hämtade i bil av två av Yanzis kompisar,Chen Shi och Dan Li. Vi åkte till ett något slags kommunistmuseum där de bland annat fanns ett hus som självaste Mao hade övernattat i. När vi kom till en tavla på den berömde bron som blivit lite av en propagandahistoria och symbol för kommunisternas lyckade krig mot Guomindang,så sa jag lite försiktigt att jag hört att den historien är påhittad. Men Yanzi försäkrade flera gånger om att den var sann.

Här hade tydligen Mao slaggat,eller något.

Intressant att se hur Kina ofta spyr galla över Japan och anklagar dem för "militarism"(som de ganska drastiskt slutade med efter andra världskriget),samtidigt som de själv kan ge hedersplatsen åt gevär och kulsprutekanon.

När vi var klara där så gick vi till ”Röda arméns gata” som var ett shoppingstråk med mestadels lokala matprodukter,Yanzi och Danli köpte sig lite av varje och jag och Yohei åt av allt de stack i handen på oss. Tillslut kom vi fram till en restaurang vars engelska namn var ”Crazy fired chicken wings”,något jag och Yohei skrattade åt,för vi tänkte oss att det skulle stå ”Crazy fried chicken wings”,felstavningar på den engelska översättningarna är ganska vanligt förekommande nämligen. Yanzi och Danli verkade lite exalterade och beställde varsin ”BT辣烤翅”. Jag hade ingen aning om vad ”BT” betydde,men det gick uppför Yohei efter att tjejerna berättade att det betydde ”变态”(bian tai),som med samma japanska tecken betyder ”Abnormal” eller ”metamorfos”. Så det var bara att hugga in. Det var rätt plågsamt. Det var svårt att äta utan att få på läpparna,och det kändes. I munnen kändes det inte bara starkt,det var lite av ren smärta och det kändes även i magen efter kan man säga. Det gjorde inte ont liksom,men man känner att man har en mage ungefär.

Röda arméns gata.

Crazy fired chicken wings.

BT-kyckling.

Sedan gick vi in på en mindre minnesutsällning om Mao Zedong med sevärdheter som ”En sådan här kudde använde Mao Zedong” och ”Mao Zedong gillade att spela pingpong” ackompanjerat med ett par moderna pingisracket och nät.

En sådan här kudde sov Mao på.

Mao gillade att spela pinpong,sådana här använder man när man spelar pingpong.

Sedan försökte vi lönlöst få tag i taxi ett bra tag,jag hade ont i knät och Danli fick nog kämpa en del eftersom hon valt högklackat för dagen. Tillslut blev vi hämtade av Chenshi igen (som fick något slags brådskande ärende när vi var på Kommunistmuséet tidigare). Vi åkte hem till Danlis föräldrars lägenhet och blev serverade lite av varje. Hennes mamma undervisar i Putonghua (”rikskinesiska”) så hon kunde prata med oss om lite av varje och berättade en hel del intressanta saker om språket,Guizhou mm. När tiden började lida så åkte vi åker hem till Yanzis lägenhet och spelade Ma Jiang igen.

Danli,Chen Shi,Yanzi och Yohei.

Chen Shis bil hade något slags karaokemaskin.

Då ringer en av hennes kompisar och frågar om vi vill följa med till en bar/klubb och dricka öl. Jag var väl ganska skeptisk,mest pga rädsla för sömnbrist,men Yohei tvekade inte. Så vi tillsammans med Yanzi,hennes lillbror och två manliga kompisar åkte in till ett ställe. Först uppfattade jag det som att det pågick något slags talangjakt. För olika nummer avlöste varandra framme på scenen och emellanåt dansade relativt lättklädda tjejer där framme. Som utlänning drog jag en del blickar till mig,en kille som körde något slags standup-nummer vände sig till mig och pratade något innan han gjorde honnör och sa ”sank yo,sank yo,sank yo”. Och en av de lättklädda kvinnorna kom fram till mig och skulle skåla. Så jag skålade tillbaka och smuttade lite på ölen,eventuellt tog hon lite illa upp,för tydligen skulle man tömma glaset,tur att jag valde att dricka ur glas och inte ur flaska. Efter det fyllde jag inte upp glaset mer än ganska lite,ifall det skulle hände igen. Man fick inte ta kort därinne. Efter kanske en timme var det över och vi åkte hem.

Tredje dagen var det destination landet. Jag vaknade min vana trogen upp före alla andra och lyckades därför bara få några timmars sömn. Relativt tidigt så gav vi oss av för att ta buss mot landet,till några släktingar till Yanzi. Det fanns inga lediga platser på bussen,så vi fick stå. Då börjar jag känna mig rätt kass. Magen känns dålig,jag börjar svettas,metallsmak i munnen,jag tog sikte på ett trappsteg där jag kunde sitta ned,ha närhet till ett fönster för lämplig användning och störtar fram genom bussen. De gör genast plats för mig på det stora sittsätet bredvid busschauffören och genast kändes kroppen bättre. Fast så fort vi gick av kom tröttheten igen och när vi kom till en grönsaksmarknad så går jag bara och sätter mig på en stol innanför ett av stånden medan Yohei och Yanzi handlade. När vi var klara där så mötte vi upp med Danli igen innan vi kollade in deras gamla skola som de gick grundskola i.

De handlar,jag sitter.

Ett av deras gamla klassrum.

Landet låg ytterligare någon timmes bussfärd längre ut,och sedan blev det motorcykeltaxi sista biten till huset där släktingarna bodde. Vi lagade dumplings innan vi spelade lite spel och tog en promenad.

Hela tiden mådde jag ganska sådär och tvekade lite på att ta en promenad efteråt. Men det kändes ändå som att det varit lite tråkigt att åka till landet utan att ha sett sig omkring,så jag följde med. Inte förrän vi började gå mot toppen upp för ett ganska brant berg,så kollade jag upp i min ordbok och meddelade att jag var lite ”utmattad”. Så jag satt ned innan vi började röra oss tillbaka.

Först fågelinfluensa?

Sedan svininfluensa?

Och lite mul och klövsjuka? Nä,men en trevlig kines!

Arbetande kines.

Så fick vi se landet tillsist.

Väl tillbaka blir jag erbjuden att få vila lite i en säng på övervåningen,något som jag nappade snabbt på. Ungefär två timmar senare blir jag väckt av ett av barnen som följt med oss på vandringen.

Här slaggade jag.

Just då kändes det som att kroppen blivit bra och matlusten var tillbaka lagom till att vi skulle äta. Färdigätna började vi röra oss tillbaka mot stan. I minibussen får jag återigen behov att spy,så när det började närma sig meddelade jag föraren,så han stannar,men det gick över när han stannade. Vi bytte buss på samma ställe som förut. I stort sett sitter jag med huvudet lutat mot sätet framför hela vägen och försöker vila. Och det kändes inte så farligt. Sedan när vi kliver av går förloppet ganska fort och efter bara några sekunder kommer hela härligheten upp framlänges. Det var så mycket så att det var inte mindre än att jag nästan kände mig lite stolt faktiskt. Haha. De andra ville gå till ett kafé,men sedan för min skull ändrar de sig till att gå till ett fotbadsställe,jag var allra mest sugen på att få komma hem,något som Yohei kände på sig och frågar om jag verkligen inte helst ville. Så hem åkte vi och de lämnade av mig innan de åkte till ett kafé. Jag själv såg till att bli varm framför spisbordet (alla vi besökte hade en form av bord med värme,aningen koleldat eller elvärme i mitten,väldigt skönt) innan jag gick och la mig.

Nästa morgon fortsatte magen att spela dingel,inga fler spyor dock. Jag åt sparsamt med mat,för att inte utsätta magen för alltför mycket jobb. Som avskedsgåva gav jag dem lite svenskt godis från IKEA något som uppskattades (som ankomstgåva fick de en bok om Sverige på kinesiska,som verkade läsas ganska flitigt).

Boken om Sverige.

Alla verkade överens om att svenskt godis var gott.

Sedan åkte vi till busstationen och vinkade hejdå till Yanzi som skulle åka till ett annat ställe för att hälsa på en kompis och vi själva åkte tillbaka till Guiyang för att se på provinshuvudstaden. Lite oklart hur mycket jag själv hinner se dock,imorgon avgår flyget kl 17 så vi har en halvdag. Beroende på hur jag känner mig kommer den spenderas antingen på hotellrummet eller på stan. Första gången sedan jag kom till Kina som jag får användning för min i Sverige inköpta loperamidhydroklorid,vad det är kan ni ju googla på om ni vill.

När jag öppnar upp internet för första gången på några dagar gläds jag åt uppmärksamheten Malin Crona gett ”Lite kineiska i taget” på sin blogg samt det som Anna-Karin Hatt skriver i DN angående sina tankar om Centerpartiet,sig själv och öppenhet. Inte för att jag har någon speciell anknytning till Centerpartiet,men i stort sett all rörelse som ärligt talar gott om öppenhet gör mig glad. Och hon gör ungefär som jag själv gjorde för ett år sedan,hon meddelar öppet sin kandidatur till partistyrelsen. Att det är fler personer som upptäcker twitter är också roligt,den här gången Bengt Hansell på Dagens eko som berättar hur han upptäckt twitter och ger några exempel på några erfarenheter av twitteranvändande.

  • Marcus

    Oj,vad mycket mat du har provat! Verkar som du inte gjort så mycket mer än ätit =)
    Men det verkar som du får vara med om en hel del roliga saker!

    Krya på dig!

    • Anonym

      Ja,det blev en del mat,verkade som att det var en ganska central del i det som de ville visa upp av sin hemstad. Intressant var det,även om man kan läsa om att Kina är ett varierande land,så är det ändå bra att se det med egna ögon.
      Tack!

  • Jesper

    Trevligt att ni fick se landet.

    Råkade läsa episoden om uppkastningen precis när jag åt. Mycket tacksam för att du inte var alltför detaljerad. Verkade som det var rejält…ja ska man göra något ska man göra det ordentligt ;)

    • Anonym

      Fin tajming! Jag var sugen på att skriva detaljerat om både det ena och det andra,men för att inte stöta mig alltför mycket med mina bloggläsare så utelämnade jag det mesta av detaljer åt er fantasi. Ja,de ville nog att vi skulle få känna på en del saker ordentligt,men jag undviker nog BT-kyckling om jag åker dit igen.

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=821640231 Hannes Erixon

    Ajaj,den där BT-kycklingen verkar ha spelat ett spratt med din mage..:S
    Idag var det typ 14grader här i Uppsala,mycket skönt med lite vårväder! Dessutom så har krokusarna nästan börjat blomma:)

    • Anonym

      Jag gissar att det var kombinationen av stark mat och för lite sömn som gjorde att kroppen blev utmattad. Kanske hade kroppen orkat om jag skippat en av dem.
      Gött med vårväder i Uppsala,snart är det forsfestival och OD också! Här är det inget höjdarväder för tillfället,ganska tjock dimma. Och jag har försovit mig,kanske ok med tanke på hur kroppen varit på sistone.