Jul i Kina.

Då har jag för första gången upplevt en jul utanför Sveriges gränser. Under 9 dagar har jag haft min bror och mor på besök och vi har hunnit med en hel del under julfirandet som jag tänkte redogöra för i korta drag (som tillsammans blir ännu ett eventuellt något för långt blogginlägg).

Tänkte börja med kvällen innan de kom fram,då följde jag nämligen med Hu Jia Zhu och de andra som pluggar svenska till deras svensklektion. Det var intressant att se hur ens eget modersmål undervisas,jag var ju inte helt hemma på verben i grupp 5 och sånt. Sedan försökte jag bege mig hem så fort som möjligt för att däcka –mamma och Erik skulle ju komma ganska tidigt morgonen därpå. Dessvärre började jag och Yohei prata,så jag kom nog inte i säng förrän ca 01.30.

Svensklektion

Lärare Maria.

Det gick ut litegrand över min plånbok och Shanghais luft,för istället för den planerade tunnelbanan blev det taxi till Maglev-stationen och tåg därifrån till Pudongs flygplats.

Efter att ha väntat ett bra tag (hade nog hunnit ta tunnelbanen ändå..) kommer de. Bland det första jag får höra är att jag börjar bli långhårig och jag replikerar som så ofta förr att Erik börjar bli långskäggig. Det var iaf trevligt att träffa dem. Och för er som undrar över min fader så kan jag berätta att han har en lång historia av resevägran (så länge det inte handlar om typ Fuerteventura eller något annat som han fått för sig är bra). Ibland följer han med på resor om man (mamma) tjatar tillräckligt,men faktum är att det mesta brukar gå smidigare om han får stanna hemma.

Från Helsingfors.

Shanghai Maglev (X2000:s tillåtna maxhastighet är 204 km/h)

När vi kommer hem till lägenheten är de båda väldigt trötta,jag tyckte de skulle hålla sig vakna för att komma in i dygnsrytmen snabbare,men det gick inget vidare. Själv ägnade jag dagen åt att göra ett schema för resten av deras vistelse och det blev väldigt bra enligt min mening.

Efter att tillslut fått lite fart på dem så begav vi oss iväg för att försöka få biljetter till en föreställning med Shanghai acrobats. Det misslyckades. Men vi hade en trevlig stund på Star Bucks istället.

Morgonen efter åkte jag iväg till lektion medan de andra låg och sov. Sedan hade jag tänkt skriva ut lite biljetter till de utflykter vi bokat (ja,det stod uttryckligen att man nödvändigtvis skulle ha med utskrifter). Jag försökte hitta någonstans nära hemma att skriva ut,först i Kodakbutiken,men de var inte så samarbetsvilliga och menade att det inte gick att skriva ut,trots att de hade en dator och skrivare mitt framför ögonen på mig. Jag frågade sedan en av trafikvakterna om han visste ett lärliggande internetcafé,och det gjorde han,men det visade sig att de inte hade någon skrivare. Så för att spara lite tid på letande så ringde jag Freya på Nordic center och frågade om jag möjligtvis kunde skriva ut hos dem,och det gick bra,för den här gången.

Fudans gamla ingång,precis intill Nordic Center

Så sedan jagade jag upp mamma och Erik och åkte bort till Campusområdet. Jag hämtade utskrifterna och sedan tittade vi runt lite. Erik hade med sin kamera för att ta lite kort och plötsligt så ringer telefonen och då är det Malin som säger ”Hej,jag tror jag ser dig och din familj!”,varpå jag tittar runt,men har väldigt svårt för att lokalisera varifrån vi var iakttagna. Tillslut lyckas hon lotsa mig rätt och där,några hundra meter bort står Malin och hennes familj och viftar. Nu blev det en sådan där situation där jag nog tänkte att det var på sin plats att gå bort och hälsa på dem,men samtidigt inte vara för påträngande,ni vet svenskar. Men Malin förklarade att de skulle iväg och äta osv,så vi nöjde oss med att vinka.

Sedan begav vi oss mot Wanda Plaza för att ta tunnelbanan därifrån till EXPO-området. Först ville dock Erik och mamma ta en titt på H&M-butiken i Wanda Plaza,min kusin Cammen (aka Camilla) jobbar ju som något slags mönsterdesigner på företaget,så det vore väl trevligt att säga att de varit på H&M i Shanghai ungefär. Erik nöjer sig med att gå och in och ut ungefär,men mamma fastnar lite. Och just då ser vi ett gäng som sticker ut lite ur mängden,då är det familjen Avén som kommer gående. Så nu fick jag träffa dem i alla fall. Ett skönt gäng,och Malins mamma hann med att tuta i mig att hon kunde kinesiska och hade pratat med min lärare innan vi sade hejdå.

Sedan hoppade vi på tunnelbanan till Expo-området,den kinesiska paviljongen har ju nämligen öppnats igen efter EXPO:ts stängning. Vi kommer upp ur tunnelbanan och jag ser skyltarna med pilar mot biljettförsäljningen,under står vilka tider som gäller. Oj,biljetter slutar säljas kl 16,det kunde inte vara långt kvar. Jag kollar klockan,15.59,omg,inte mycket att spela med. Jag börjar springa och ser att vakterna påbörjat stängningen,de låter oss passera som sista. 20 rmb/biljett kostar inträdet och såhär dags var det ungefär noll kö och vi får åka VIP-hissen,en nästintill svårtänkt tanke senast jag var där. Själva paviljongen väldigt imponerande,men på ett ungefär lika intetsägande som de övriga jag var inne i under Expot. Efteråt köpte jag mig tillslut min egen Haibao och mamma investerade i några Expomuggar.

En gång i tiden var flaggor hissade på alla de där flaggstängerna.

Inne i paviljongen.

Kinesiska paviljongen (som man kan se bilder och miniatyrer av över hela Shanghai).

När vi ändå var på den sidan av stan så passade vi på att åka till mina gamla hemtrakter i Pudong och kolla in omgivningarna där och mina gamla favoritrestauranger. Jag tror faktiskt personalen kände igen mig och den kvällen fick jag även hjälpa till att översätta lite när det kom in en man som inte kunde kinesiska.

Nästa dag var det utflykt till Hangzhou på schemat. Vi hade beställt över internet och visste inte exakt vad som väntade oss. Det visade sig bara vara vi som bokat den dagen,så det var vi,chaufför,guide och en guidelärling som hoppade in i minibussen mot Hangzhou. Trafiken flöt på ganska bra,guiden,en kinesisk kvinna i 20-30-års åldern (ja,jag är rätt kass på att uppskatta ålder) vid namn Peng Fen berättade lite om Hangzhou och jag försökte lära mig lite användbara ord på kinesiska under färden. Hon var väldigt trevlig och innan vi var framme hade hon lovat hjälpa oss att fixa biljetter till Shanghai acrobats på julafton,dock var det väl lite si och så med det kunskapsmässiga. Under dagen stannade vi till vid en av pagodorna uppe på ett av bergen,te-muséet som tillverkar Kinas no. 1 te,vi fick en privatförevisning och de lyckades att sälja ett paket till Erik. Fast efteråt ångrade jag mig faktiskt att jag inte också köpte,känslan av sitta och surpla No. 1 ska eventuellt inte underskattas. Faktiskt så äger kinesiska staten den te-trädgården och istället för skatt får den betala med 50% av dess finaste te så att regeringen kan ge bort det i present när de gör statsbesök och sånt.

På väg till Hangzhou.

På väg mot båttur på Västra sjön i Hangzhou.

Sedan åt vi och kollade in västra sjön,den kanske vanligaste motivet på kort från Hangzhou. Fint! Sånt man saknar lite i Shanghai.

Västra sjön.

Sedan var det hemfärd och på kvällen tog vi oss till min favoritbutik Metersbonwe och handlade lite kläder.

Dagen efter var det julafton. Den spenderades mest hemma,med mammas medhavda hemmagjorda köttbullar och lite av varje klassiskt julbord. Yohei passade på att smaka lite och det var tydligt att han gillade köttbullarna,för att strax efteråt konstatera ännu en gång att han för sista gången testat salt laktrits.

Yohei provar salt lakrits.

Uppklätt och uppställning.

På kvällen tittade vi på en mycket imponerande Shanghaiakrobatföreställning,för att efteråt ta en promenad genom Xintiandi,det relativt nybggyda området i centrala Shanghai med något slags europeisk 1930-tals-arkitektur.

Shanghai acrobats (man fick inte ta kort).

På juldagen packade vi våra väskor och åkte till Guilin,en stad i södra Kina,berömd för sin säregna natur med så kallade karschberg. Lite svårt att avgöra om det var inbillning,men det kändes verkligen som att luften i Guilin var mycket nyttigare att andas än luften i Shanghai. Hotellet vi bodde på var fyrstjärnigt,dock verkar det eventuellt som att den 5e stjärnan inkluderar värmeisolerade rum,för jag frös ganska rejält när jag vaknade på morgonen.

Utsikt från ett av fönstrena på Hotellet i Guilin.

Utsikt från ett annat fönster.

Frukost.

Efter att ha ätit en ganska dyr frukost på hotelrummet så blev vi hämtade av guide Hu Feng,en kille lika gammal som Erik (alltså född 85,fick veta under dagen). Även en tjej från Malaysia var med på samma utflykt.

Hu Feng och Erik vid Elefantklippan.

Framför Elefantklippan.

Först tittade vi på en av Gulins mest kända platser,nämligen ”Elephant trunk hill”,en stor klippa som påminner om en stor elefant med snabeln i floden. Sedan vidare mot en park och klippa som vi vandrade upp på och tittade på utsikten. Det var lite halvdimmigt,så man så inte jättelångt,men ganska ok. Vi kunde också se att det brann i ett hus och att Guilin hade en fungerande brandkår.

Brand i Guilin.

Nästa anhalt var Röda flöjtsgrottan,en magnifik grotta,typ Lummelunda x100. Det kändes dock lite konstigt med alla färgglada lampor som lyste upp och gav något slags onaturlig känsla åt det hela.

Red flute cave.

Sedan mat och efter det ännu ett ställe med lite Buddhisttempel,en bro,7 klippor och en klippa som såg ut som en kamel (där Bill Clinton hållit ett tal 1998).

Kamelklippan.

Sedan frågade Hu Feng om vi ville göra ytterligare ett stopp,nämligen åka upp till toppen på Guilins högsta berg med lift. Och vi tyckte att det lät som ett bra förslag och gjorde så. Det var fint. På nedvägen åkte Erik och jag något slags ränn-kälke,det var också lite intressant,även om det inte gick lika fort som jag hoppats. =)

Till topps.

Nästa dag stod en flodtur till det närliggande samhället Yangshuo på schemat,som sägs vara Guilins vackraste plats. Och det kan jag nog hålla med om,hela båtturen var en kavalkad av fantastiska panoramavyer. Man kunde gå upp på taket på båten och där stod jag tills jag började frysa ganska ordentligt. När jag stod där uppe började en man prata med mig,en köpman från Bangladesh. Han var ganska roligt,skojig kanske är rätta ordet. Efter ett tag påstod han sig ha glömt sin mobiltelefon på hotelrummet och frågade om han kunde få låna min,det kändes rätt suspekt,men jag var tydligen inte den som var den. Sedan slog han följde med mig resten av dagen och när vi senare på eftermiddagen åkte bambuflottar på en å i ett samhälle utanför Yangshuo så ville han åka på samma flotte som jag. Och jag fick hans visitkort,så vem vet,kanske ska man styra kosan till Bangladesh i vår,jag har ju faktiskt en kompis som gör sitt exjobb där just nu.

Flodtur.

Köpmannen från Bangladesh (Alhaz Md. Fazlur Rahman Paiker expresident of Bogra chamber of commerce and industry))

Dövstum försäljare.

Det var (såklart) ganska gott om försäljare i Yangshuo. Jag köpte en del grejer som jag tänkt på ett tag,brukar undvika att impulsköpa,så därför brukar jag väl de flesta försäljare gå bet på mig. Men av någon anledning så var flera stycken inriktade just på mig,till och med guiden skrattade och frågade varför vissa bara tycktes vara intresserade av att sälja till mig,medan Erik (som väl borde ha varit lika intressant) fick stå i lugn och ro några meter bort. Men den här gången var det en kvinna som inte gav sig,hon var stum och fick bara fram grymtningar och troligtvis döv och hon skulle absolut sälja ett exemplar av en bok med fotografier av Yangshuo. Hon tecknade med fingrarna 1 –5,hon ville ha 15 yuan för den,jag gick med på det.

Guilin sägs vara Kinas vackraste plats och Yangshuo Guilins vackraste plats. På den kinesiska 20-yuan-sedeln är motivet en plats inte långt från Yangshuo som vi passerade med båten. Och i som medföljande bakgrundsbild i windows 7 finns en bild från det lilla samhället utanför Yangshuo där vi åkte bambuflottar. Det var sannerligen vackert och jag blev lite sugen på att återvända till den kinesiska landsbygden för att se lite mer av det verkliga Kina.

Fågelfiske.

Dagen efter vaknade vi upp hemma i Shanghai och nu återstod bara att göra några ”måsten”. Som att åka till Shanghai-museum och åka upp i Shanghai World Financial center,Shanghais högsta byggnad. Vi åkte högst upp (för 150 rmb) och fick se solnedgång (någonstans bakom dimman) och hur dagsljus förvandlades till natt och alla upplysta hus.

Lujiazui med Jin mao och Oriental Pearl Tower samt the Bund i bakgrunden.

Det allra sista på schemat var att Erik (som pluggar bildjournalistik) ville träffa en kinesisk journaliststudent och ställa lite frågor för att eventuellt skriva ihop en artikel och jag har ju lite kontakt med en,så jag messade henne och frågade om hon ville träffas och det hade hon inget emot.

När vi kom hem sedan på kvällen och ska ta hissen upp så börjar en kinesisk tant prata med mig. Hon verkade ganska rolig och frågade lite av varje (som hans med under tiden vi väntade på hissen och kommit fram till vår våning). Sedan kom vi hem och tänkte inte så mycket mer på det,när det plötsligt knackar på dörren (något som är väldigt ovanligt) och då står samma tant där. Hon hade en påse med presenter som hon ville ge oss. Två stycken kineiska färglada bollar med sådana där röda toffsar,och två stycken jubiléumsmynt av något slag samt en del reklamprylar som,om jag förstod det rätt kom från hennes mans företag. Jag hade ju lite svårt att förstå varför,men helt klart en trevlig gest. Erik kom under tiden jag prata med henne på att det var på sin plats att ge något tillbaka,så han tar sig friheten att hämta min återstående burk med pepparkakor för att ge henne. Kanske inte riktigt vad jag tänkt,men hon blev nog glad!

Efter det kalla hotelrummet,kylan på båttaket samt lite kort sömn så kom förkylningssymptomen krypande,så sista kvällen var jag rätt trött,och även imorse,när det var dags att åka till flygplatsen och hemfärd för Erik och mamma. Jag tog mig ändå upp och följde med dem,så ungefär just nu borde de vara någonstans runt Helsingfors. Efter att ha lämnat av dem åkte jag hem och avnjöt SVT:s OS-krönika,som gick att se utan större problem på lägsta kvalitét på SVTPlay. Och nu har jag snörvlat och harklat och saknat lite motivation i några dagar. Men det brukar vända när förkylningen ger sig. Ser ut att bli en lugn nyårsafton och sedan börjar skolan på tisdag igen.

  • Jesper Bjorkman

    Såg ju riktigt trevligt ut i Guiliun. Om jag åker till Kina är det nog som du säger det ”riktiga”Kina man vill se,naturen och sånt:)

    • Anonym

      Shanghai har en del sevärdheter också.. =) Men jag kan hålla med,man vill ha lite av båda!

  • hannes

    schysst,värsta reserepotaget:) det är så kul att läsa och se hur det går för dig där på andra sidan klotet! under nyårsnatten vräkte det ner typ 30cm snö här i uppsala = mycket att skotta.. imorrn ska jag fixa nattvarden på mötet i kyrkan,hoppas bussarna går. hade bra och plugga på så ses vi om ett halvår!

    • Anonym

      Trevligt att du gillar och trevligt att du lämnar spår efter dig här! =)
      Det är rätt trevligt med snö trots skottande,iaf i länder som Sverige,där det oftast inte är långt till ett välisolerat hus! =)
      Gick bussarna?

      • hannes

        mjo,3min sen till hållplatsen och totalt 5min sen till stan,det är väl godkänt. jo,det är skönt att ha det varmt inne,ute är det ju -10°C nu.

  • hannes

    PS det var lagom längd på inlägget och en massa bra bilder,som ju kan säga mer än många ord..:)