Reseberättelse till Uppsala universitet

Reseberättelse Shanghai,Fudan 2010/2011

Hej!
Shanghai är nog på sätt och vis den hetaste staden i det hetaste landet just nu,världens blickar riktas mer och mer mot Kina och Shanghai är staden framför andra som Kina vill visa upp för omvärlden. Och Fudan är det högst rankade universitetet i Shanghai och av många ansett som ett av de 3-4 bästa i Kina,många kineser höjer på ögonbrynen och tar för givet att man är en väldigt begåvad student som kan studera där. Så det finns många anledningar att söka sig dit och lära sig kinesiska. Jag själv hade studerat 4 år kemiteknik i Uppsala och hade bara exjobbet kvar innan examen när jag åkte till Shanghai. Min egen plan var att om jag trivdes så skulle jag försöka hitta ett exjobb i Kina,och som det ser ut nu så kommer jag att åka till Taiwan till hösten. Jag bloggade på www.svenenglund.se/blogg där man kan läsa lite om hur året förflöt. Där har jag också skrivit ihop en bloggpost om hur jag anser att man på ett bra sätt kan bedriva språkstudierna här http://www.svenenglund.se/blogg/2011/06/12/att-plugga-kinesiska/. För på ett år kan man komma ganska långt med kinesiskan,alternativ inte ha kommit så långt alls,det beror på den egna inställningen.

Jag kom Shanghai utan att kunna i stort sett enda enda ord kinesiska,det är inget problem,vid registreringen så frågar de om man har pluggat förut,då kan man bara säga att man vill starta på nybörjarnivån och där går man igenom uttal och sånt under de första två veckorna,väldigt bra,starkt rekommenderat även om man har pluggat lite innan,annars så kan man göra ett språktest och sedan bli indelad i passande klass (om man sedan tycker att nivån inte passar kan man byta som man vill första veckan,dock inte inom samma nivå). De allra flesta som pluggat kinesiska i sina hemländer innan har rätt dåligt uttal (även vissa som påstod sig ha läst 3 år kinesiska i sitt hemland),det är inte svårt om man bara lägger några timmar på att lära sig det. För mig såg studierna ut såhär:första två veckorna introduktionskurs där man använde en och samma bok,ganska så nytt och bra material och allt förklaras på engelska. Sedan börjar själva A-nivån,där har man 4 olika lärare (hör/tal,tecken och typ en göra-övningar-i-boken-lärare). Man har i genomsnitt två lektioner om dagen,sammanlagt 4 timmar. B-nivån är bara en fortsättning på A-nivån. Klassen består av ca 20 studenter,en del kommer troligtvis knappt plugga alls och du kommer evenutellt undra varför de alls ägnar tid på att komma till lektionerna. I en stad som Shanghai finns det naturligtvis mer saker att hitta på än du kommer att ha tid med,så man får avgöra själv vad man vill lägga tid på. Vissa lärare kan engelska,men jag tror nästan att det är bättre när de inte kan,ofta förstår man ändå,och de kan ofta förstå och säga enskilda engelska ord för att förklara. Överlag skulle jag säga att det är rätt bra lärare. Ungefär A och O är att själv förbereda sig innan man går till lektionerna,annars är det relativt bortkastad tid.

Vi hade två veckors jullov,men det kanske inte är något man ska ta för givet,när jag frågade min huvudlärare en vecka innan,så kunde hon fortfarande inte svara helt säkert om vi skulle ha jullov,det är ungefär den framförhållningen man kan räkna med. I slutet av januari tar vårterminen slut och då har man ungefär en månads lov mellan terminerna. Jag tog tillfället i akt att resa runt i Kina under nästan hela månaden (passa gärn på att resa i Kina,för det är billigt,hela månaden med tåg och hotell gick på ca 5000元),många andra åkte hem,andra stannade kvar i Shanghai. Innan den nya terminen startar så är det registrering igen och om man vill kan man hoppa över nivåer eller läsa om B-nivån,jag själv hoppade inte över någon nivå utan fortsatte till C-nivån. Vårterminen är lite intensivare (om man kommer från A/B-nivå alltså) och man har också lektioner i hör- och läsförståelse samt ”talspråks”-lektioner.

Det finns stora möjligheter att lära känna mycket nya kompisar,själv försökte jag koncentrera mig på att lära mig kinesiska. Så för att kunna hålla koncentrationen så valde jag att inte bo på boendet för internationella studenter (dorm). Jag hittade först en delad lägenhet,den låg rätt långt bort och det slutade med att jag blev blåst på 4000 rmb och flyttade efter bara två månader. Då fick jag hjälp av Nordic center som finns på Campus och hittade en riktigt bra lägenhet. Dorm är ett ganska säkert alternativ,dock ganska dyrt för relativt lite utrymme,men det är Kina liksom,som svensk så är det inte så jättedyrt ändå kanske.

Ett eventuellt lite okonventionellt tips i en reseberättelse är att använda kondom om du tänker ha sex (allra helst tänka efter ordentlig innan du ger dig in på något alls). Även om jag själv höll mig borta så blir det lätt soppa när så många unga människor kommer till en ny stad,det gick en del smaskiga rykten om vem som smittat vem med vilken könssjukdom etc. under året.

Jag använde internet ganska mycket för mitt lärande,på höstterminen startade jag en kinesisk blogg som jag kommer försöka hålla vid liv. Genom den och via twitter fick jag kontakt med många kineser som kunde ge mig tips,rätta mig när jag gjorde fel och inte minst lärarna tyckte att det var en väldigt rolig grej. Det sades att jag blev kändis bland lärarna pga bloggen. Många kineser tycker det är spännande med utlänningar,och jag fick många inbjudningar att bli ”language friend”,komma på fester,spela fotboll och allt möjligt. Det mesta tackade jag nej till,för det blir lätt så att tiden rinner iväg. Via Nordic center fick jag i alla fall några språkkompisar,Nordic center arrangerar en kurs i svenska,personligen kände jag att min kinesiska under höstterminen fortfarande var så pass dålig så att det inte gav mig något ur inlärningssynpunkt,däremot under senare delen av vårterminen så började jag kunna prata någorlunda och träffade mina språkkompisar varje vecka. Under vårterminen startade jag en ny kinesisk blogg,med mer ”kontroversiellt” material. Denna hittades av Kinesiska säkerhetstjänsten,som tog in mig till förhör,tog mitt pass och slutligen drog in mitt uppehållstillstånd precis när jag avslutat mina sista prov. Så efter det var jag nog inte bara känd bland lärarna,utan även bland många studenter runtom i Kina. En väldigt intressant erfarenhet som jag kan rekommendera om man är lagd åt det hållet,tips är dock att tänka igenom det noga först ändå kanske.

Om vädret;när du anländer är det troligtvis sjukt varmt,typ 40 grader,så var det när jag kom i alla fall. Eftersom jag hade så pass lång väg till skolan och fick gå ganska mycket mellan tunnelbanor och sånt så tappade jag väldigt mycket vikt i början,8 kg första månaden. Luftfuktigheten gjorde också att man i stort sett alltid var svettig första månaderna. Sedan kommer vintern,och den är riktigt ful och kylan kryper gärna in där den kan,även om termometern inte visar så kallt,ibland blir det minusgrader. Shanghais hus är inte byggda för att hålla värme,folk har ytterkläder på sig inomhus och själv sov jag med 3 täcken och dubbla strumpor. När våren kommer åter är lyckan stor och våren var en fantastisk tid!

Under våren får man också chansen att följa med en resa med de internationella studenterna,man betalar ca 800 rmb och får välja mellan ett antal olika intressanta resmål i Kina. Det kan jag nog rekommendera att följa med på.

Tillsist,när du först anländer till Shanghai,så akta dig för svarttaxi (åk bara taxi som verkligen ser ut som en taxi,dessa är billiga,de andra kan vara svindyra),om någon kommer och vill hjälpa dig med väskorna,så säg att du inte behöver hjälp. Och när du är i centrala Shanghai,t ex nära Peoples square eller East Nanjing Road,så bör du akta dig för folk som verkar trevliga,speciellt om de föreslår att ni ska slå följe,i övrigt är kineser ofta ganska snälla människor. I övrigt kan du räkna med att bli utsatt för överpriser på många ställen,man får lära sig något slags lagom nivå,oftast är det i vilket fall billigare än i Sverige. En bra idé kan då vara att ta reda på ungefärliga priser genom att googla i förväg eller kolla lämpliga guideböcker,då brukar man få en ganska bra bild av prisläget.

Passa på att njut,lägg märke till den snabba förändrigen och slutligen stort lycka till!

Hälsa gärna från mig! Och har du några frågor så kan du hitta mig på facebook eller twitter nedan,varmt välkommen att fråga!

www.svenenglund.se/blogg (Min svenska blogg om tiden i Shanghai)
www.svenenglund.se/boke (Min kinesiska blogg)
http://diergeboke.wordpress.com/ (Min andra kinesiska blogg)
www.facebook.com/svenenglund
www.twitter.com/svenenglund

/Sven Englund (应斯文)

Back in Europe

Some things have changed. I got a new visitor record last month,before I thought the bars of my earlier visitor records in February and March seemed to be tall,but now even they look quite small (at least in amount of data). I will write mostly in English from now.

I have been in Sweden a few weeks more than I had planned. I wrote my last blogpost (in Swedish) in the apartment in Shanghai,1st of July,same evening as I came home from the interrogation,at that time still not sure about how long time I could be in Shanghai. They had taken my passport and said I would get it back after the weekend if no problems occurred. I went to the Fudan security department on Monday the 4th of July,just after I have had my writing exam and the speaking exam. The man from the National security bureau (the one that said it was he who found my blog and later explained that he had some kind of security responsibility (should be regarded in a Chinese meaning) for all foreign students in Shanghai) came after a few minutes,I tried to keep a good atmosphere,talked about pingpong,Jan-Ove Waldner and such,when we felt there were enough with nice talk he immediately become more strict and explained to me that they “needed” three working days to handle my passport.

I had started to pack my stuff already before the police came on July the 1st,,my roommate asked me everyday what I thought about our Japan trip,I answered that I will not book anything before I get my passport back and could see with my own eyes if they had changed my visa or something. I asked the man from the Security bureau at least two times if there would be any problems for me to go to Japan,come back to Shanghai and finally leave to Sweden as planned. He said there would not be any problems. He said my passport could be finished on the Wednesday and asked me which time I had my final exam on that day,I did not remember and we agreed that they could call me on the Thursday,when I know for sure that I were free. Anyway,they did not call me on the Thursday. In the afternoon I went to the Fudan security department,one of the workers there called once again to the man from the Security Bureau,he referred to me as “the Swedish student”,then I was told to come back the next day,the 8th at 10 in the forenoon.

I went there,once more I talked to one of the police mens about pingpong,Jan-Ove Waldner and weather. Of some reason they wanted one of my teachers to be present this time,the office teacher that were there during the whole day 1st of July seemed not be able to come and suddenly one of my other teachers showed up. I can just guess she was more scared than I were. They explained the situation for her,then told me what I had made “wrong”,for example putting the note that I got after the interrogation public on internet was “not OK” (不行)in China. I asked if it wasn’t my freedom to that. They also gave me a few more reasons,and I guess I will discuss those more later,because I think they are quite weak,possible not enough to justify the cancellation of the VISA (ok,I know it’s China,but anyway). The man responsible for the foreign students brought up my passport from his back pocket,I don’t remember what he said,I were more focused to see inside the passport,I understood that his word didn’t mean that much at that point,just what was inside the passport.

Cancelled residence permit.

A new visa with “To leave China before 10th of July” on it,meant I had to leave in 2 days.

He gave me a few alternatives of flight to choose,and recommended me to go with Air China on the next morning. I chose that one. My teacher asked me if I didn’t need time to prepare my things,and I answered like it was,it’s already done,I’m not sure,but that might have made them slightly surprised. She called to someone at Fudan and asked if they could finish my certificate same day,and that were no problems.

Certificate of my studies at Fudan university in Shanghai.

I went home,got my flight ticked delivered (I had to pay it myself,5556 RMB),then I went to Fudan and in the office were I got my certificate,I met one of the teachers I had the first semester in Fudan,and it was a bit special to suddenly meet a person I had met so many times and suddenly could talk with him much more fluently than earlier. Then I went home again and my last evening in Shanghai I spent in Wanda Plaza of Wujiaochang doing an interview with a Chinese magazine.

Next day I went to the Hongqiao airport in Shanghai,left for Beijing and slept during most of the flight,and in Beijing I went directly to the gate,relieved that there were no problems that far. There had been Swedish journalist that had contacted me already before I got my passport back and I had in some way understood that it could some kind of reaction,and if that one occurred “too early” it’s possible my “crime” suddenly would grow and the Chinese authorities could change their minds and keep me in China I feared at most. I managed to reach the internet outside the gate and wrote some tweets and on facebook. When I had passed the last ticket control I felt free. I took a picture of one of the “Exit” signs,thought it was funny in someway –“The Exit of China”. I boarded the airplane,I had a window seat but on it were already a man,he asked me if I wanted it but I said no,it was ok. We started talking,he was Danish,so first we talked Swedish/Danish,but later we smoothly switched to English. He had worked a lot in China and we talked about it for a while. When the airplane then left the ground I was once more relieved,now I was definitely free. Anyway,then he asked me about why I was in China and such,and if I planned to return…“Well,I don’t know…Actually I’ve just been expelled…” and I had hard to not start laughing and he started laughing and he laughed until I had told him my story in a short version a few minutes later. It was so nice to meet someone with such distance to it. I really liked that guy,he had a lot of knowledge and very interesting opinions,and he could even discuss political things in Sweden,I mean my knowledge about the politics in Denmark were kind of embarrassing bad. We talked almost the whole flight.

Exit of China.

When I arrived to Arlanda my parents were there,and @Anurlaiqar,@Krillzor and a one more friend,except them there were also a journalist from the Sveriges Radio news program Dagens Eko,and he immediately wanted an interview,the Swedish news agency Tidningarnas Telegrambyrå had called my mother so many times and asked her if I had landed yet,so she had asked for their number and said that I could call them when I arrived,so after finished the interview with Dagens Eko,I called them. When I had finished those interviews,me,my parents and my friends went a a restaurant to eat,and just when we had finished and me and my parents started to go back to Gotland several of the major Swedish newspapers called me,Dagens Nyheter,Aftonbladet,Expressen,Upsala Nya Tidning. Aftonbladet even sent a photographer to Nynäshamn,from where we went by boat to Gotland,to take pictures of me.

The day after,when I woke up at Gotland and opened my computer,I had several hundreds of messages on facebook,twitter and on my blogs,and I had to learn some new chinese words like 勇敢 (brave) and 英雄 (hero) and many people wrote that I was famous now. It’s a bit hard to get a good understanding of such words,I mean,China is huge,and the number of followers on twitter still don’t exceeds 3000. Anyway,it was a bit unusual situation for me,I kind of realized that it was impossible or at least quite time consuming to answer everything,but I hope I at least answered to all journalists. I also got some criticism,which I think is very important to consider,and I think I spent relatively much time on discussing with persons that not agreed with my actions,because that makes me think and learn more about the situation,and usually when just ignoring or prohibit criticism it ends up quite in a quite bad scenario (nihao CCP). I will write more about this later.

It was the last day of an annual big meeting for Swedish politicians,journalists,lobbyists and authority people in Visby,an event I really like,so I went down to the spot were most of the people were. I made several more interviews before I went home again.

Last speech of "Almedalsveckan"with speech of the leader of "the Sweden democrats".

Interview with "Östnytt",local news program.

Interview with Sveriges Radio

The coming days I spent a lot of time in front of the computer,trying to answer as many messages as possible and read some articles about me,quite amusing. I was also asked to write an article about China and my own experiences in the local newspaper ”Gotlänningen”,which you can read here (Swedish) (or a translation by @RebeccaAllenLamptey here.

I stayed at Gotland for one week,before I took a flight to Sundsvall where my brother lives. He let me follow him to his work at Hudiksvalls Tidning,a local newspaper in the city of Hudiksvall,he works as a photographer. In Sundsvall I was twice more participating in Sveriges Radio,once live broadcast,a bit exciting,even if it was just for a few minutes. I also made an interview with the German newspaper Der Spiegel.

Just after the live broadcast in Sveriges Radio

After about one week,I left Sundsvall and went to my old hometown of Uppsala,were I have studied in university for 4 years,my old roommate Tim still lives in same apartment,and acutally,my own bed is still in it,so I could just simply sleep in my own bed again!

After three days in Uppsala,I realized that my roommate from Shanghai were about to come in just two days,one day earlier then I had calculated,so I had to go to Gotland same evening to get some stuff,and then on the morning he arrived to Arlanda airport,I also went there from Gotland and met him on the airport. Then we went to Uppsala and saw around in the city. The next three days we spent in Stockholm. We bought “Interrail tickets” that are valid for 22 days,which means that we can go by train almost for free all over Europe. And we have a not so strict plan for our trip,we have had a few cities we wanted/want to visit,this far we have been to Berlin,Prague,Vienna,Bratislava,Budapest,Salzburg (for two hours) and right now Venice.

Venice will be the turning point for the trip,now we will start to go up north again and finally come back to Sweden around the 20th of august. The 1st of September it is planned that I will start my thesis work with an introduction in Stockholm,and after that I will go one month to Taiwan,then back to Sweden for three month and finally return two months to Taiwan to finish the thesis.

It will be interesting to see what will happen during and after this semester. I hope it can top my experiences in China,which I eventually can regard of the most interesting in my life this far,at least top 5.

Har nu erfarit Kinas ”säkerhet”från insidan.

Några av er kanske har följt på twitter vad som hände sedan under gårdagen. Jag kan dra det lite kort här,för jag har ju massa prov som behöver pluggas till.

Läs gärna gårdagens inlägg först,så att du har koll på lite om bakgrunden. Som nämns där på slutet så knackade det på dörren och tre personer ville ge mig ett kvitto på skatten för lägenheten kom jag på sedan,väldigt märkligt alls att inte bara lägga det i brevinkastet,och 3 pers dessutom. Faktiskt så började jag omgående att göra iordning väskor och packa mina grejer,för nu antog jag att ”de”visste var jag bodde,även om det funnits i deras system sedan innan.

Eftersom jag bara har eftermiddagslektioner på fredagar så var tanken att jag skulle gå till gymmet ca kl 10,fast jag kommer iväg lite sent,kanske framåt 10:45. Jag skämtar med Yohei (min lägenhetskompis) om att de kanske kommer att följa mig till gymmet. Jag går ut,låser dörren och när jag kommer runt hörnet ute vid hissarna,så sitter en man där,och en annan man står brevid,de reagerar tydligt på att jag dyker upp,ställer sig upp och gör sig i ordning för att följa mig i hissen. Vi åker ned. När hissen kommer ned till botten så går jag inte ut,jag åker upp igen,och likaså gjorde dem. De säger ingenting till mig. Jag går tillbaka in i lägenheten och berättar skrattande för Yohei att jag definitivt har någon efter mig. Anledningen till att jag åkte upp var för att se om han verkligen var efter mig och för att jag inte ville gå ut utan telefon.

Jag går snart ut igen,mannen står och väntar,vi åker ned tillsammans. Utanför huset väntar ännu en man som stoppar mig,han behöver liksom inte säga så mycket,man förstår att det inte är läge att fortsätta planen att springa till gymmet. Det står en gammal polisbil precis utanför. Mannen säger att vi ska åka till Fudan,mitt universitet,och så ringer han upp ”kontorsläraren”. Jag frågar om jag får gå till gymmet,nej,det hade vi inte tid med. Jag frågar om jag får byta om,och hämta mina hörapparater. Det gick de med på efter ett tag. Så vi åker upp och jag går in tillbaka i lägenheten. Jag byter om snabbt,går iordning ljudinspelaren,skulle gärna uppdatera twitter och skicka ett mail till konsulatet också. Då knackar det på dörren,utanför står nu inte bara männen,utan även ”kontorsläraren”har på nolltid tagit sig till lägenheten. I stort sett hela tiden med ett leende på läpparna.

Vi åker till campusområdet (på vägen dit ringer jag upp konsulatet och underrättar dem vad som händer) och vi går in i en ganska gammal byggnad,jag blir visad in i ett rum med skinnliknande soffor. Det är ca 2-3 polisklädda män,kontorsläraren,en kvinna i grön klänning och 2 män i pikétröjor. Sedan skulle jag kunna gå in i detalj för vad de sa och så,men det blir så mycket. De gav mig en efter en väldigt starka rekommendationer om att avbryta kvällens plan. Det jag planerade var olagligt,för att anordna något sådant här ska man ansöka minst 15 dagar i förväg. Nu hade jag ”organiserat”detta och således,om något hände,inte bara under de 5 minuter som jag uppmanat till,utan under resten av kvällen,så var det mitt ansvar och jag som skulle komma att dömas. Den sved ju lite,men jag tvivlade på att detta stämde,vilket jag försökte förklara för dem. Jag bad dem visa den kinesiska lagen för mig,att detta stämde,vad jag kunde förstå,så stämde det i alla fall med ansökningstvånget. Och jag förklarade att jag kunde tänka mig att avbryta,och då skriva om vad som hänt under dagen och vad de hade berättat för mig. Men nej,det skulle jag inte göra,nej,jag hade bara studerat den kinesiska lagen,att någon sagt till mig var inte relevant. Det här drog ut på tiden. Och de kommer upp med mat till mig och kontorsläraren,de andra lämnar oss själva under tiden vi äter. Jag frågar läraren om hon vet vilka personerna är,ena polisen kände hon till,och det gjorde jag också när hon sa det,han var med på öppningsceremonin i när jag började på Fudan en gång i tiden. Hon hade också sett en av männen förut. Annars visste hon inte,om de hade makt eller så.

När vi ätit klart kommer de tillbaka in,och vill ställa lite frågor och fortsätter förklara varför jag ska avbryta kvällens event. Vid ett tillfälle ber polismannen att få se mitt pass,som jag hade tagit med,jag var ju inte jättesugen på det,men han fick se det. Han berättade att jag en gång hade blivit given uppehållstillstånd,och lika ”enkelt”kunde bli fråntagen det. Jag bad att få tillbaka passet,men det var inte aktuellt.

Sedan blir jag ledd till ett annat rum,precis då,får jag tag i konsulatet igen,och jag underrättar dem igen vad som hänt. De menar att det kan mycket väl vara så,att jag bar ansvar för vad som kunde hända ikväll,att jag stod som organisatör,och bar inte bara ansvar för mina egna handlingar,utan även för andras,jag fick rådet att tänka över detta,och att det nog kunde vara klokt att avbryta. Jag meddelade männen att jag kunde uppdatera min blogg och avbryta. Då blev jag satt framför en dator,men det visade sig snart att oavsett vilken dator jag blev satt vid,så var uppkopplingen för långsam för att kunna skriva en uppdatering (Yes,Shanghais toppuniversitet vårterminen 2011). Jag fick skriva i ett worddokument eller liknande tillsvidare.

朋友们你们好!
我就想告诉你们今天晚上的“快闪族”是放弃的。我不想去那里。理由是我没有申请了,所以这个打算好像是非法的。我还问瑞典大使,她也建议我放弃。如果谁想去那里,这是谁的自己的责任。

 

Översättningen lyder:

Kvällens plan är inställ.

Hej vänner!

Jag vill bara berätta att kvällens ”flash mob”är inställd,jag tänker inte heller gå dit. Anledningen är att jag inte har ansökt,så det verkar som att det är olagligt. Jag har också frågat Sveriges konsul,som rekommenderade att avrbyta. Om någon tänker gå dit,så är det var och ens eget ansvar.

 

De var inte helt nöjda med att jag skrev ”verkar”vara olagligt,de föredrog bara olagligt. De ville också att jag skulle skriva till en mening ”Jag råder er att inte gå dit.”Men jag lyckades slingra mig lite och det verkade duga.

Efter att ha försökt på flera datorer utan framgång,sa jag att vi ju kunde åka hem till mig för att posta uppdateringen,så det gjorde vi. Sedan hade jag hoppats på att de skulle vara nöjda. För saken är troligtvis denna,det var ”säkerhetsansvariga”från Fudan som tagit mig. Och hade det blivit något problem på grund av en student från Fudan,så hade det varit de som suttit i kläm,de hade varit de som fått skämmas. Jag hoppades att denna uppdatering skulle göra dem nöjda och känna att de var fria från ansvar. Jag frågade om jag kunde få tillbaka mitt pass,men jag fick inget tydligt svar. Vi åkte tillbaka till campus.

Sedan bestod resten av eftermiddagen av frågor och förhör. Jag hade nu listat ut att en av anledningarna var att de ville ha koll på mig under givet klockslag,och inte låta mig ändra något på bloggen eller åka till The Bund. Så frågorna kändes väl lite krystade ibland,och det kändes som att polisen som frågade,som dessutom hade väldigt lätt att bli upprörd,men avsikt försökte missförstå ibland för att bli upprörd och ställa liknande frågor flera gånger. Jag svarade ganska ärligt på frågorna. Det var bara en fråga som jag blankt vägrade svara på,vad lösenordet till min blogg var. De försökte verkligen under säkerligen 1,5 timmar förklara för mig att jag inte hade något val. De skällde på mig ibland,de menade att jag enligt lag skulle svara på denna frågan. Jag har ju en del åsikter om detta,vuxna människor,som nästintill sitter i en ring och pressar en utbytesstudent på något så privat. Jag förklarade om och om igen att jag tänkte inte svara på den frågan,jag trodde inte alls att jag enligt lag behövde svara på godtyckligt ställda frågor bara för att de var poliser. De hotade med att alternativet var att jag inte kunde skriva mina prov nästa vecka,för om jag inte följde lagen skulle jag bli hemskickad. Det kan låta märkligt,men jag kände samtidigt på mig att polismannen var ganska nöjd med att tiden gick,för det var ju ganska många timmar att fördriva,och med tanke på hans allmänbildningsnivå,så kanske inte hans fantasi att hitta på spontana frågor heller var något vidare,så han kan mycket väl ha känt press från övriga i rummet,varför han hade så lätt att bli upprörd. Efter lång tid,så märkte jag att han ändå började skriva ned svaret att jag inte tänkte svara på frågan,med hänvisning till att detta ungefär var tillräckligt privat för att kalla det min mänskliga rättighet att inte svara på den frågan.

Tillslut har han ca 6 sidor nedskrivet,jag skulle kontrolläsa allt,sedan skriva under och sätta fingeravtryck på alla datum och underskrifter. Likaså på en utskrift av bloggen. Jag ber upprepade gånger om kopior,men det nekas jag med hänvisning till att detta var konfidentiellt och ingenting de själva kunde bestämma. Yeah. Tillsist får jag en förklaring att de tänkte behålla mitt pass till på måndag och att jag var under prövning tills dess.

Innan jag går frågar jag om vi kunde ta en gruppbild,men det ville de inte. Sedan tackar jag dem och går hem,småpratar en bit på vägen med kontorsläraren,som är lika glad som annars,trots att hon nu var tvungen att gå tillbaka till sitt kontor och arbeta,fredagkväll kl 19.30 eller vad det var.

Jag själv var aldrig särskilt orolig under dagen,det kändes ofta som att jag hade gissat ungefär rätt och känt in situationen. Det var också lugnande att konsulatet var underrättat. Ändå var det en av gångerna när jag pratade med dem som jag enda gången under dagen blev lite emotionell och under några sekunder fick svårt att prata. Det var när jag bara för att veta,frågade dem eventuellt i vilket läge i vilket läge de skulle agera. Svaret från Lena var,”Ja,om de skulle sätta dig i häkte så kommer vi så klart att underrätta oss så att de behandlar dig väl.”Ungefär. Även om jag inte uteslutit att precis detta skulle kunna hända,så är det ändå en speciell känsla att höra de orden. Det är så väldigt skarpt på något sätt.

På vägen hem tar jag upp min ljudinspelare,nöjd att batterierna verkar ha hållit under de 1o timmarna den var igång. Och nästan lite småfnissig att de under hela dagen inte frågat vad det var för makapär som stack fram bland skjortknapparna.

Partiets födelsedag och lite (brist på?) frihet.

Nu vet jag att Kinas myndigheter har koll på mig,de har läst min kinesiska blogg. Igår blev jag genom min lärare ombedd att radera mitt senaste inlägg,när jag inte gick med på det,stängdes bloggen ned. Bakgrunden är denna:

Kinas kommunistiska parti (KKP) fyller idag den 1:a juli 90 år, om detta blev jag uppmärksammad på ”renren”, en kinesisk community, misstänkt lik facebook, genom att min bakgrund bytts ut mot en stor reklampelare för KKP för några veckor sedan.

 

 

Jag har länge haft i tankarna att försöka anordna något litet,en liten markering,som samtidigt skulle kunna dra till sig lite av de paranoida myndigheternas uppmärksamhet. Så jag frågade på twitter om någon var intresserad av en liten flashmobb. En kille svarade,det var nog. Så någon dag senare tog jag cykeln till ”The Bund”för att ta ett kort till den kommande bloggposten. Min tanke var att knyta an till Ai Weiwei,konstnären som efter att ha grävt lite för djupt och kritiserat lite för högljutt plötsligt åkte fast för något slags skatteflykt (det kan påpekas att korruptionen i Kina har beräknats överstiga den svenska statsbudgeten, om jag inte själv räknat fel).  Han hade iaf för några år sedan en ganska så uppmärksammad utsällning som hette ”Fuck art”på engelska, för många kanske lite provocerande, för en annan lite fnissframkallande.  Jag är ju en snäll kille (?), så jag skrev ”Hug”istället för ”FUCK”på bröstet, och tog sedan kort på det och laddade upp på bloggen.

På "The Bund".

Den bloggen består för övrigt av inlägg som alla är skrivna som brev till ordförande Hu Jintao, eftersom det ju är så mycket här som jag har svårt att förstå, som jag behöver fråga honom om, varför man kallar Kina för ”folkrepublik”, när folket inte har någon makt, och således inte heller kan vara något republik (eller?) osv.

I nämnd bloggpost bjöd jag sedan in ordförande Hu att delta i en ”flash mob”. Den skulle gå till som såhär, att man skriver ”自由“, som betyder frihet, någonstans på kroppen, och sedan åker man till The Bund och står där i 5 minuter. Inget mer. Eller jo, jag skrev ju att de som inte kunde komma till Shanghai, såklart kunde hitta en passande plats var man nu befann sig och göra samma grej.

Jag publicerade och skickade till några kinesiska kompisar på twitter. Någon tyckte att det var ”gulligt”,en annan tyckte att det hade varit bättre att anordna det på helgen,en tredje kommenterade på bloggen ”fuck you”, oklart om man ska ta det som humor i sammanhanget. Annars inga större reaktioner,så jag kommenterade själv efter någon dag att eftersom intresset verkade vara så svalt,så kanske jag bara åker till The Bund och käkar glass istället. Sedan funderade jag inte sådär jättemycket på det.

Så igår,hade vi vår sista lektion med vår huvudlärare,hon var sen. 8 minuter. Det var lite märkligt, lärarna kommenterar ofta att många i klassen är dåliga på att komma i tid, och så slår hon till själv på sista lektionen. När lektionen är slut, så säger hon hejdå till alla, men ber mig stanna kvar.  Min spontana gissning var att hon skulle be mig läsa en dikt eller motsvarande på avslutningen, sånt har man ju drabbats av förut…Hon berättar att anledningen till att hon kommit försent var på grund av det hon skulle säga. Hon börjar med att fråga om jag har skrivit något nytt på min blogg, och jag kopplar inte direkt, jag berättar att jag ju startat min ”den andra bloggen”, eftersom jag inte vill få min vanliga blockerad. Sedan berättar hon att lärarnas huvudlärare ”kontorsläraren”,som jag själv känner till sedan innan,eftersom hon bland annat var med på den skolresa till Shanxi som jag var med på tidigare i vår. Det var någonting om imorgon, och då kopplar jag vad hon syftar på, och finner det lite roande att Fru kontorslärare hade så bra koll på min blogg. Men snart förstod jag att det var mer intressant än så,det var en ”领导“ (lingdao),alltså en från KKP som ombett kontorsläraren att uppmana mig att ta bort bloggposten och istället skriva att det hela var inställt.

Vi pratade vidare ganska länge om Kinas situation,varför jag gör såhär m.m., nästan hela lunchrasten,  vilket kanske inte var helt optimalt, eftersom jag efteråt skulle ha ett muntligt prov och jag var väldigt hungrig.  Iaf sa jag att jag gärna hade pratat direkt med Herr lingdao och att jag inte hade för avsikt att ändra mina planer.

Senare på eftermiddagen när jag kom hem fick jag meddelande från min lärare som undrade var jag var. Det var ju lite oroväckande och jag funderade själv på vem det var som egentligen frågade. Om jag svarade ”hemma”skulle det inom kort komma någon och knacka på dörren liksom? Jag svarade hemma och undrade hur så? Det var Herr Lingdao som vill bjuda mig på kaffe och prata lite. Lite upphetsad blev jag ju,men tyckte spontant att det hade varit skönt att inte åka iväg på en gång. Den överhoppade lunchen hade ju satt sina spår och så kunde jag inte hitta batteriet till diktafonens mikrofon,som jag tagit ut för att ha i kamerans fjärrkontroll när jag åkte till The Bund för att ta kort. Så jag frågade om vi kunde ta mötet under fredagen, men eftersom meddelandet troligtvis gick från mig,till min lärare, till kontorsläraren, till Herr Lingdao, så tog det nog lite lång tid,och jag fick sedan svar att då fick det tydligen vara. Jag erbjöd då att omgående ta mig till skolan (för nu hade jag hittat batteriet och hunnit äta också), men det var tydligen försent. Strax därpå upptäckte jag att min blogg inte längre gick att öppna i Kina utan VPN eller motsvarande. En slump? Ett oerhört sammanträffande? En kränkning?

 

Inte långt senare listade jag iaf ut (för det var väldigt lätt) att kopiera innehållet i den gamla bloggen och starta en ny med samma innehåll –”den tredje bloggen”. Många kineser verkar ha följt mig med intresse och så även denna gång, att en utlänning blir ”bjuden på te”är ju lite speciellt, och ja, det var en term jag hade sett redan innan, men inte förstått att det verkligen handlade om att bli bjuden på te, ja, fast kaffe då i det här fallet (fast jag förklarade för läraren att jag inte gärna dricker kaffe, för övrigt dricker jag ogärna något alls som bjuds på av KKP). Jag fick nog en 50 nya följare på twitter under kvällen.

 

Ni får gärna gå ut på stan i Sverige också och deklarera lite ”自由“ och känna känslan av att bo i ett land där det inte innebär att man blir uppmanad att radera blogginlägg eller få sin blogg blockerad, och ännu så vet jag ju inte hur detta kommer sluta. Kommer det att bli uppslutning, och kommer polisen låta det passera så tyst och obemärkt som det skulle kunna göra? Eller kommer de ha bestämt sig för att ingen får stå på stan med ”frihet”skrivet på kroppen? Väldigt paranoidt i sånt fall,om folk kommer dit tysta, vem har då sagt att det i själva verket inte är en hyllning på födelsedagen till den ”frihet”som KKP gett Kina? Det är ju vad de själv menar,Folkets befrielsearmé och allt sånt där. Eller tvivlar de på sig själva? Tror de inte på det som de själva propagerar?

 

Jag hävdar de som eventuellt kommer till The Bund ikväll har enligt Kinas egen konstitution rätt att utan att bli hindrad genomföra denna tysta aktion,i enlighet med andra kapitlet,35:e paragrafen:

”Citizens of the People’s Republic of China enjoy freedom of speech,of the press,of assembly,of association,of procession and of demonstration.”

 

Nu ska jag plugga lite,åka till gymmet,och sedan ta mig till mina två sista lektioner innan det bara är prov som återstår nästa vecka. Jag hoppas att jag kommer få skriva de proven, kl 18:05 lokal tid kanske vi vet (12.05 svensk tid) ,och jag hoppas att Kina befolkning så snart som möjligt ska få sin frihet.

 

Uppdaterat 09:12:Ca kl 9 nu på morgonen knackar det på dörren. En kvinna och två män,kvinnan i uniform,en av männen i skjorta och slips,den tredje något vardagligt klädd. De har något slags räkning de vill ge mig,jag läser snabbt något om ”skatt”och de menar att det är för lägenheten. Jag förklarar att jag bara hyr lägenheten och frågar om de har numret till ägaren,det har de,och det verkar vara bra så. De behåller räkningen och ger sig av. Jag har aldrig varit med om detta förut,och utesluter inte att de egentligen var här i andra ärenden.

Nästa termin –Examensarbete på Sandvik i Taiwan/Stockholm.

Nu skulle jag väl i stort sett kunna säga att det är klart,även om inget är påskrivet än,jag kommer göra mitt examensarbete på Sandvik AB under nästa termin. Sandvik har hela tiden varit det jag hoppats på,så jag började ganska tidigt att försöka kontakta dem,de var lite sega i början,men de har en fantastisk anställd –Åsa Backman. Hon fångade upp på på twitter och kom så småningom att ge mig den avgörande kontakten –Holger Wiklund,som precis börjat jobba på Sandvik i Beijing.

Jag skickade ett ebrev och berättade lite om mig själv. Och fick omedelbart positiv respons,vilket gjorde mig väldigt glad! Han bad mig skicka en beskrivning på vad jag tänkt mig för exjobb,min reflektion på det var ungefär att antingen har han väldigt höga krav på medvetenhet hos exjobbare,eller så är han nog inte civilingejör kanske. Jag hade ju ingen direkt specifik aning om vad jag ville göra för exjobb,jag visste ju inte ens var jag skulle hamna och då kändes det ju lite olönt att ha smalnat av sina önskemål alltför mycket.

Men man ska vara ärlig tänkte jag,och skriva det. Fast samtidigt ville jag ju inte låta totalt ogenomtänkt så jag skrev ihop ett nytt ebrev och skrev dit lite ta-mig-vatten-över-huvudet-meningar som:

Annars är motivation ett ord som är ganska centralt för mig,såklart är det i sig motiverande att göra ett så bra examensarbete som möjligt överhuvudtaget vad det än kan tänkas handla om,utöver det så kan jag tänkte mig att ett exjobb som skulle kunna ge något viktigt till företaget kan motivera mig att skriva om i stort sett vad som helst. Skulle jag fritt få önska rubrik så skulle det gärna få innehålla t ex “Superlegering” eller “Nano”,för det fångar nog människors intresse var än man kommer i dagsläget.

Sedan höll vi lite sporadisk kontakt,och meddelade att han skulle träffa en Roland Rolander i Sverige bland annat och efter att jag erbjudit mig så skickade jag även mina betyg och lite smått och gott.

Det tar ju emot lite att lämna ut sånt där som jag själv tycker är lite överdrivna formuleringar,som ordförandenomineringen och Nobelprismotiveringen,men jag lärde mig lite efter ordförandevalet att kanske inte spara på saker i onödan,och tror man på öppenhet,så varför hålla igen när det gäller liksom?

Och så en dag,så bestämde vi telefonmöte och Holger berättade om det förslag de hade. Jag blev både väldigt glad och överraskad. 1 månad på Taiwan (!),3 månader på Sandviks forskningsavdelning i Västberga i Stockholm och sedan ytterligare 2 månader på Taiwan. Det skulle onekligen innebära att jag lämnar Shanghai och en del praktiska grejer som behöver ordnas,lämna Yohei i sticket med lägenhet (fast att betala 5000 RMB + div avgifter/månad i ett halvår är tydligen inget problem för mannen med cash) och språket på Taiwan,de har ju traditionella tecken,men kan man blarra med dem alls? Jo,kanske,lite. Iaf så tackade jag ja omgående,deras förslag var så genomarbetat och tydligen ganska viktigt och med en prioriterad produkt.

Planen är ungefär att jag först ska åka en månad till Taiwan,titta på en produktionsmetod,förstå den,dess problematik och målen med själva arbetet,hur man kan förädla den genom en viss tillsats. I stockholm ska jag sedan ”designa experiment”,utvärdera resultaten och bestämma de mekanismer som sker under processen. Slutligen ska jag så åka tillbaka till Taiwan och använda mina införskaffade teoretiska kunskaper till att genomföra förädlingen även i produktionsmiljö.

Lite nervös är man ju,det känns som lite av en blandning av,jag har ingen aning,om jag ger järnet så kommer jag nog någon vart,om andra klarat av att få sina exjobb godkända så borde jag klara det och som en fantastik möjlighet att få in foten på Sandvik i Asien. Min gode vän Marcus har själv precis börjat exjobba,också på Sandvik,fast i England och vi har mailat en del och som en händelse så har våra exjobb koppling till liknande produkt,så det kan nog vara så att detta är en prioriterad sådan,och Marcus får sitt material från –tada –Taiwan! Lite lugnad blev jag när han skrev i ett ebrev:

Du behöver inte vara orolig att de har förväntningar på dig! Hittills vet Yi hela tiden vad vi ska göra om man får liksom vara lite hans skugga och hjälp till sen försöker jag lära mig så mycket som möjligt samtidigt så man kan göra det själv sen. Det vet att vi inte kan så mycket!

Så är det vänner,4 år på svenskt universitet och de ”vet att vi inte kan så mycket!”

Så nu funderar jag på om det i finns möjlighet till boende i närheten av Västberga i Stockholm,någon som vet? I och med att jag har boende i Uppsala (det har jag va? Tim?) så kommer Sandvik inte fixa boende åt mig i Stockholm. Men ja,att pendla är inte min favoritsyssla,den tiden skulle jag kunna lägga på en vända förbi ett gym,plugga kinesiska i lugn och ro eller något i den stilen.

 

Att plugga kinesiska.

För några dagar sedan kom så mailet som jag visste skulle komma förr eller senare;från internationella kontoret på Uppsala universitet där det står att nu är det dags att summera året och skriva en reseberättelse för kommande utbytesstudenter. Jag kommer såklart publicera den reseberättelsen även här,men just nu tänkte jag bara gå igenom hur jag anser att man på ett ganska bra sätt kan genomföra studierna här. Detta är mestadels skrivet utifrån perspektivet att man kommer till Shanghai som total nybörjare,som jag var.

Om du inte pluggat något innan så gör inte det så mycket,första två veckorna är introduktion,i stort sett inga tecken alls,utan bara pinyin (kinesiska skrivet med latinska bokstäver) och uttal. Detta är enligt mig väldigt bra veckor,lägg gärna tid på att få till uttalet så tidigt som möjligt. Många verkar inte fatta att det är skillnad på bokstäver och lär sig aldrig uttalet,det beror inte på att det är svårt,utan att de helt enkelt inte lägger tid på det. Vissa uttal är nya för en västerlänning,och man kan med fördel öva när man är ute och promenerar för sig själv eller andra passande stunder.

Första terminen används i stort sett en sorts bok och den är upplagd så att första sidorna i kapitlet visar ett antal nya ord ca 20-30 st med uttal (pinyin) och översättning (engelska). Sedan följer 2-3 texter som bygger på de nya orden samt tidigare lärda ord. Sedan kommer lite ”language points”,grammatik och tillsist övningar där man t ex får pinyin och ska skriva tecknena på kinesiska eller olika grammatikövningar.

Att vara förberedd till lektionerna är väldigt viktigt för en någorlunda effektiv inlärning. Detta var något jag utvecklade ungefär lagom till vårterminen och det känns som att jag missade ganska mycket under höstterminen på grund av bristande förberedelse. Förberedelsen bör bestå i att gå igenom de nya tecknena,i uttal och betydelse,lära sig kapitlets texter i stort sett utantill samt läsa igenom grammatikdelarna några gånger. Detta tar uppskattningsvis ca 2 timmar. Lite då och då bör man även försöka lära sig ord för flera kapitel framöver,och då menar jag bara att känna igen,kunna uttala och betydelse. Detta tar inte så lång tid,man kan ju välja själv hur mkt tid man vill lägga. Bland det mest underskattade är att lyssna på de tillhörande ljudspåren i samband med att man lär sig texterna. Ljudspåren kan man antingen köpa själv i samband med att man köper de andra böckerna,alternativt fråga sin lärare som kan visa var på klassrumsdatorns hårddisk de ligger.

Att gå igenom kapitlena såhär noggrant gör att du vänjer dig snabbare vid språket,du kommer klara proven galant,du har lättare att minnas och du kommer bli omtyckt av lärarna. Första terminen lade jag mycket tid på att försöka lära mig skriva tecknena för hand,men det var nog i samband med att jag började blogga och sedan började andra terminen som jag insåg att det var ganska ovärt att lägga så mycket tid på att försöka lära sig skriva tecknena. Lär man sig uttal och repeterar och läser texter så vänjer man sig sakta men säkert ändå,och i verkliga livet så skriver man ju kanske knappt för hand ändå nuförtiden.

En gång i veckan första terminen har man dock en lektion i tecken och skrivning. Vi hade den lektionen kl 8 och håltimme efteråt,och resultatet var att många lät bli att gå till den. (Vilket innebär att de inte fick skriva provet,närvaro på 2/3 är obligatorisk för att få godkända provresultat.) Ett tips här är att lära sig radikalerna på tidigt stadium,små delar i tecknena som ger betydelse,t ex 水 betyder vatten och 冰 betyder is,och de där två fnuttarna till vänster är radikalen som betyder just is,själva huvudtecknet är annars samma. Att kunna radikalerna gör att man inte har lika svårt att memorera tecknena i efterhand och ger viss förståelse vid inlärning. I teckenboken i A/B-kursen så finns väldigt bra beskrivningar av radikalerna,bättre än någon jag hittat på nätet,en icke-komplett lista går t ex att hitta här. Dina lärare kommer i början hålla lite koll på hur du skriver tecknena,för tecknena ska inte bara ha korrekt utseende,dragen ska göras i rätt ordning också.

Andra terminen så man utöver första terminens bok och lektioner även lektioner i läsning (1 gång/vecka),talspråk (2 gånger/vecka) samt hörförståelse (2 gånger/vecka). Av dessa så behöver nog bara talspråkslektionerna relativt mkt förberedelse,för som vi hade det så var det ganska lika de vanliga lektionerna,nya ord och 3 texter. Sedan har nog alla lärare sina egna varianter hur de lägger upp lektionerna på dessa lektioner,men ofta ingår det att mellan veckans två lektioner förbereda ett kortare tal. Hörförståelsen är bra at förbereda genom att lära sig de nya orden i kapitlet samt lyssna igenom veckans lektion en gång innan man går dit (läraren spelar upp ett förinspelat ljudspår),detta går också att få tag i från klassrummets dator,ta bara me usb-minne och fråga läraren var på hårddisken det ligger. Inför läsningslektionerna bör man också titta igenom de nya orden och läsa igenom texterna. Har man vid det här laget pluggat någorlunda flitigt innan så börjar det såhär dags dyka upp ganska mycket ord man redan kan,så det tar inte så lång tid att förbereda.

Men skulle man nu bara följa skolans böcker så missar man såklart ganska mycket och man begränsas i tempo,man bör även ta tillfällen i akt att läsa andra texter,slå upp ord när man är ute på stan,för man möts ju av text och information överallt idag. Använd gärna internet för att hitta kompisar,jag använde twitter väldigt mycket och även där matas man ju med nya ord. Viktigt är att ha tillgång till ordbok,har du en smartphone finns flertalet ordböcker att välja mellan,det finns även appar som kan känna igen tecken genom kameran och ge översättning. Om du använder Google chrome som internetläsare så finns en fantastisk plugin här. Den fungerar så att när den är påslagen så behöver du bara föra muspekaren över tecken och så ploppar det automatiskt upp översättning ord för ord och tecken för tecken. En annan användbar sak är google translate,och jag har faktiskt inte använt det för översättning rakt upp och ned främst,utan oftare för att få fram texter i pinyin väldigt fort. Jag själv startade en kinesisk blogg i november. Den blev väldigt omtalad av bland annat lärarna och då och då dök det upp kineser som kommenterade och berättade att de skulle flytta till Sverige och var glada att ha hittat min blogg. En gång blev jag också kontaktad genom bloggen av något slags kinesiskt resemagasin som frågade om jag kunde skriva om Stockholm.

Sedan finns det såklart otaliga sätt för inlärning,det tar lite tid att vänja sig vid nya språk,så det kan nog vara klokt att låta sig matas på olika sätt,om du har för avsikt att lära dig kinesiska,så bör du i alla fall vara beredd på att lägga tid. Om du kommit hit för underhållning i största allmänhet så har du nog ändå gjort ett ganska bra val,möjligheterna i Shanghai är stora! Uteställen i massor,muséer,sportevent,musikevent etc etc. Jag själv spelade länge innebandy en gång i veckan med ett gäng som består mest av svenskar och finnar,tyvärr skadade jag knät och slutade.

Ja,just det,kan ta proven också. Man har ett prov för varje ”sorts lektion”,vilket innebär lite fler prov på de högre nivåerna. Första hör/tal proven går till så att läraren t ex läser ett ord och du ska skriva ut pinyin,att det ställs en fråga och du ska ringa in rätt svar. Talprovet går till så att man pratar en och en med läraren,och här gör lärare olika,en del låter dig veta vad du ska prata om innan,andra låter dig dra en lapp när du kommer till provet. På lapparna kommer det stå typ ”introducera en kompis”,”berätta om din familj”,”berätta om ditt liv i Shanghai”,”Berätta om Shanghais väder”eller något liknande. Tror A och B-nivån hade ungefär liknande,bara att man förväntas kunna lite mer avancerat i B-nivån. Till första skrivprovet ska man kunna alla radikaler (fast det var ingen som sa…) och olika delar av tecknena,detta var det svåraste provet vi någonsin hade tror jag,för ju längre upp i nivåerna man kommer så handlar skrivproven mer om att bara skriva,typ skriv om Shanghais väder,250 tecken,skriv om en intressant resa 300 tecken,beroende på nivå. Proven är nog att jämföra med sådana man hade på mellanstadiet ungefär,nybörjare som man är.

Tillsist kan jag kommentera lärarna också,hur de är varierar såklart från person till person. Jag skulle säga att flesta är väldigt trevliga,jag hade en och annan som däremot blev sur om man kom försent eller inte kunde svara på frågor,som inte berättade i förväg om någon hade mindre än 2/3 närvaro utan helt enkelt bara meddelade när provresultaten kom att dessa personer inte fått godkänt,för många studenter verkar inte själva hålla koll på detta. Men som sagt,det allra flesta lärare är väldigt trevliga,vissa kan engelska,andra inte,det brukar inte spela så stor roll för hur bra de är på att lära ut kinesiska.

Lycka till!

En fin sång från kinesiska ”Talang”.

Blev tipsad (och ombedd att översätta lite) om en fin sång från kinesiska ”Talang”av en bekant Pär-Anders Söderström,som jag för övrigt blev bekant med under Sveriges förenade studentkårers fullmäktige i Karlstad för drygt 2 år sedan. Kan nämna att han precis disputerat från Uppsala universitet inom kärnstrukturfysik,det ni.

Se gärna klippet,sången är väldigt fin även om man inte förstår vad han sjunger,jag förstår inte heller sången utan översättning för övrigt,eftersom han sjunger på mongoliska. Här följer samma översättning jag gav till Pär-Anders (plus efterkommentarerna). Ni bör såklart ta översättningen inte helt rakt av,ibland förstår jag inte själv vad de menar exakt,ofta har ju uttryck en bestämd innebörd som man behöver en djupare kulturförståelse för innan man greppar kanske.

Han heter Damu och är från ett mongoliskt minoritetsfolk (sången är på mongoliska),han berättar att han brukar sjunga på fälten.
Han berättar att hans dröm är att uppfinna ett bläck (brukar användas till kinesisk kalligrafi) som när den används gör om jorden till en typ grön plats (grönt gräs) (folk oooar första gången…).
De frågar vad han ska göra,och han berättar att han ska sjunga en sång som heter ”Drömmens mamma” eller ”Mamma i drömmen”. Fast varken jag eller programledaren har hört det ord han använder för mamma (inte google translator heller).
Programledaren (Manlig programledare 1,MP1) frågar varför han valt den sången,–För att han saknar tiden när mamma brukade sjunga den här sången.
MP1:Var är din mamma?

Damu:Mamma är i himlen. (Folk blir emotionella)

MP1:Och pappa?
Damu:Pappa avled i en trafikolycka.

Och här är översättningen av den kinesiska (fria översättningen) enligt google translator.

Holy nectar with a tea for you to enjoy
In your eyes I found the serenity of the eyes
Your son awakened from a dream
Come right amount of guitar
Your son awakened from a dream
Come right amount of guitar
I’m riding Silver Bird dream flying in the sky
Rui Zhao dream brings you happiness
This is to your son
Wait ……the amount of Kyrgyzstan
This is to your son ……
Wait ……the amount of Kyrgyzstan

Mitt i sången säger programledaren bakom scenen:”Den här sången behöver vi alla sångtext till för att förstå. Ni borde känna vad han sjunger.”Och det är förresten först härifrån som den hittade sångtexten är.

MP1:Jag måste lugna ner mig först.
Kvinnlig programledare (KP):När du sjöng den här sången saknade du mamma?
Damu:Ja..
KP:Kan du berätta hur du själv tar dig igenom din saknad av mamma.
Damu:På kvällarna (nätterna?) så drömmer jag och ibland så är mamma vid min sida…
KP:Som en sådan här pojke,så önskar jag faktiskt att du i framtiden kan ha alla mammor som din mamma. Jag vill gå upp på scenen och vara mamma och (fattar inte riktigt) se barnet som alla kan älska. Eller hur? [Applåder]

MP2 Jag tycker att din utstrålning är som när vi var små och såg på tecknade hjältar.

KP:Du vet,han liknar Frankrikes den där tecknade prinsen.

MP2 Precis,du ser precis ut som honom,fast en ädel prins. Som ser att omvärlden lider eller har sorg. När du sjöng den här sången,så var det precis som ditt bläck,den platsen blev som en skugga av grönt gräs. Alla förvandlades till väldigt glada. Det är min fantasi om dit framträdande. Jag tror också att det också är vad alla känner,håller ni inte med? [Applåder]

KP Du saknar din mammas omfamning va?
Damu:Ja.
KP:Kan du sjunga en liten bit acapella till? Och så får jag representera alla mammor och omfamna dig? [Applåder] Du kan kalla mig för ”lilla Yi-mamma”.
Damu:Mamma Yi.

MP1 Kan du sjunga en bit acapella?

Sång.

KP:Jag tycker damu är ett väldigt fint barn,damu,väldigt många människor älskar dig,det vet du va?

Damu:Jag vet.

KP:Fullkomligt älskar och mamma och pappa beskyddar dig i himlen till en bra uppväxt,eftersom du är en så fantastisk människa. Vi kan tillsamman följa mammas och pappas ord från himlen.
…[Applåder]

Damu:Mamma jag saknar dig.

När du behöver gråta så gråt. Ok? Som lilla Yidadis (hennes namn?) kärleksgråt,när du behöver gråta,så låt tårarna komma. En människa som kan gråta vet också hur man skrattar (alt Först när en människa vet hur man gråter,vet den hur man skrattar).

MP1:Lilla Yi,mongoliska män döljer sina tårar när de gråter och vi är olika,det är så,det är så.
Damu,du har väldigt en väldigt speciell talang,och du verkar ha mognat väldigt tidigt. Jag önskar du kan leva upp till det en gång till. Att du kan komma tillbaka en gång till,vill du det?

Damu:Jag vill.

MP1:YES!

KP:Det spelar ingen roll vilken historia du har,det viktigaste är att din sång är väldigt bra. Jag har inte hört ett barn med en sådan röst. Så långt bort,så långt bort,så långt bort. Faktiskt så var det som att förflyttas till himlen. Så jag vill ge dig YES!

MP2:Precis när du sjungit så tänkte jag att du precis hade tagit dig förbi våra tvivel,och bestämt säga teknikmässigt bra eller dåligt,men du har en sådan genomträngande förmåga,rakt in i hjärtat,som får varje människa att vibrera. Jag tycker att du borde fortsätta med sång. Och låt den här sången färga varje människa. Jag stöder dig verkligen,fortstätt att uppträda. YES!

Damu:Tack!

I bakgrund ”Min dröm är att uppfinna ett bläck,som när man använder det förvändlar jorden till grönt gräs.”

Fudan firar födelsedag och en lördag i socialitetens tecken.

I torsdags så berättade vår kära lärare Häst att på fredag (alltså dagen efter) så var det Fudans födelsedag och att det var utlyst lektionsfri eftermiddag,vilket innebar ledig dag får vår del. På lunchen så träffade jag mina språkkompisar för första gången på länge,och då fick jag ett papper i handen av en av deras kompisar (som jag iofs har träffat förut) med information om själva födelsedagsceremonin,kl 7 på fredagmorgon,fantastisk tid!

På eftermiddagslektionen berättade sedan lärare Guld att på fredag så var den Fudans födelsedag och lektionsfri eftermiddag,när vi då förklarade att vi redan visste så skrattade hon och sa att då hade vi vetat om det längre än henne. Fudan må vara ett högt rankat universitet i Kina,men framförhållning med information,både till lärare och studenter är rätt kass.

Eftersom jag högst troligt bara kommer vara på Fudan det här läsåret,så ville jag såklart inte missa födelsedagsceremonin. Så jag satte av hemifrån och när jag kom fram så kunde jag nog ganska snabbt avläsa att jag var ende utlänningen där,iofs såg jag ingen annan misstänkt. De sjöng sånger,höll tal,släppte ut ballonger och duvor och hissade en flagga. Fast flagghissningen var rätt ful,de lyckades få flaggan innanför vajern,så den vajade inte så speciellt fint. Och de uniformklädda killarna som gjort det så ganska skamsna ut när de marscherat färdig och stod ett rätt bra tag och tittade upp mot flaggan och kanske funderade kring hur det kunde gå så fel.

Resten av fredagen var för mig personligen en uppvisning i inneffektivitet,liksom söndagen här. Lördagen däremot var lite speciell. Först så hade jag bokat in att spela fotboll med ett gäng kineser,jag har haft kontakt med dem på twitter flera stycken och blivit inbjuden förut,men nu kändes det som att tiden var bättre. Ca tre timmar spelade vi,tyvärr insåg jag att jag inte pluggat så mycket fotbollstermer,så det blev lite babianspråk ibland. Ooouuhh,eeeööhh,osv. Jag gjorde dagens första och andra mål så att mitt lag vann första matchen. Sedan kom det fler folk och vi gjorde om lagen,sedan gjorde jag inga fler mål och mitt lag vann inga fler matcher. Oavsett så var det väldigt trevligt att träffa personerna bakom twitterkontona,även om de hade betydligt lättare att veta vem jag var,de flesta kunde jag inte placera liksom.

Global Fussball.

The twitterteam.

Efter det,så tog jag en vända till gymet för att upprätthålla min varjedagträning där. Och sedan bar det av mot Shanghais sydligare delar. Jag hade nämligen blivit inbjuden av ingen mindre än Herr Zhang,om ni minns honom? Han som jag satt bredvid på flyget till Peking förra sommaren. Så jag fick träffa han och hans fru,de var båda fantastiskt roliga och det gick rätt bra att prata kinesiska,även om jag ibland hade lite svårt ibland att förstå deras Shanghai-accent kanske. Det var såklart speciellt också att kunna prata mer utförligt med någon som man tidigare  bara kunnat utväxla enstaka ord med,även om vi ändå lyckades utbyta en hel del senast.

Vi pratade om Sverige,om deras barn,om kinesiska,om mina planer osv. Och troligtvis kommer vi träffas i Sverige när jag kommer dit. Frun skulle åka dit redan på onsdag,hon har redan gått i pension (i Kina går kvinnorna i pension vid 55),Herr Zhang som ännu ska jobba några år får vänta till sommarlovet en månad senare ungefär. De bjöd med på en hel del trevligt,vi gick till en restaurang och åt mat bland annat och så skickade de med mig en kartong te och en kasse med frukt. Jag hade köpt med mig godis från IKEA och en bok om Sverige.

Fru Hong och Herr Zhang.

I natt vaknade jag sådär skumt tidigt igen,02.15,sedan kollade jag Champions League-finalen,och sedan somnade jag om. Nu vet ni det. Hare!

Pausprat,lägg speciellt märke till den kapade rubriken i bakgrunden,känns ganska typiskt kinesiskt sådär.

Jaaaag viill biråka!

Är ett uttryck som jag och min käre bror brukar ägna oss åt när vi träffats de senaste åren. Bråka fysiskt verkar vara något som jag håller priviligiat till Erik,men det går ju att bråka lite på andra sätt också.

Och i Kina vill jag inte låta bli att bråka litegranna. Så jag skrev ett brev till ordförande Hu Jintao. Eller,det började med att vi fick i uppgift att skriva ett brev till någon,vem som helst,på en av skrivlektionerna. Och jag vill ju gärna skriva till Herr ordförande. Veckan efter fick jag tillbaka den med ett ”很好“ (mycket bra) av läraren. Man vet ju aldrig riktigt vad de sitter på för åsikter. Yohei har hittills flera gånger nämnt att han tror att lärare på ett universitet som Fudan är av ”rätt åsikter”,men jag är inte lika säker,tycker flera verkar ganska öppna ändå.

Men det hade ju inte varit så mycket till brev om bara läraren hade fått sett det,så jag gjorde som jag brukar,och klistrar in det på min kinesiska blogg och låter resten av världen läsa. Fast den här gången misstänkte jag att det skulle ogillas,så jag startade en ny blogg,för att kunna skriva lite friare utan att min andra blogg ska ”försvinna”. Så jag skrev,och flashade sedan på twitter. Och RT:arna (folk som delade vidare min tweet till sina följare) flödade ett tag,och nya följare till mig likaså. När jag kom hem från skolan hade jag fått över 60 nya följare (tror jag) och fått mycket beröm och gillande.

Brevet löd ungefär:

”Käre ordförande Hu,

Jag heter Sven…. bla bla (lite om mig själv och tack för att jag fick komma till Kina osv).

Jag har en fråga;varför kallar ni Kina för ”Folkrepubliken Kina”? Kina är ju ingen republik,definitionen för en republik är ju att man har en folkvald president [kanske borde ha varit parlament el liknande] och det är ju inte du,du är ju bara vald av Kommunistpartiet. Och varför använder ni ”Folk”,Kina är ju ingen demokrati! Det verkar som att ni borde byta namn,kanske till ”Kommunistpartiets Kina”[låter bättre på kinesiska],fast det allra bästa vore nog att faktiskt helt enkelt göra Kina till ”Folkrepubliken Kina”.

Med vänliga hälsningar,

din kompis Sven”

Någon skrev att det var lite samma känsla som ”Kejsarens nya kläder”,och det var väl lite så jag tänkte också. Kommunistpartiet här pysslar ju med ganska mycket sånt,de låtsas inte bara som att det regnar,utan de säger att solen skiner även när det regnar.

Som den här artikeln i China Daily som jag läste häromdagen:

The Chinese government’s Internet management accords with international norms,and China always supports the development of the Internet and guarantees citizens’lawful freedom of speech,Jiang said at a regular news conference.

Och sådär håller de på,och om det händer något,och ifall de ids kommentera det,t ex en demonstration eller något,och någon skadar sig,så rapporterar de ungefär att demonstranterna har varit våldsamma som lett till skada. Ifall det är polisen som använt sig av obefogat våld eller något sånt är uppenbarligen inte ansett som viktigt att rapportera. Sällan man kan läsa några anledningar till saker och ting,mer än ”samhällsstörtande verksamhet”eller vad nu brukar kalla det.

 

Det har som sagt lett till många nya följare på twitter,vilket även lätt till lite lyxproblem,när jag ber om hjälp så får jag ofta så många svar att jag inte hinner eller vill lägga tid på att besvara alla. Och jag har också brutit min princip mot att alltid följa tillbaka,för ofta så uppdateras flödet redan så snabbt så jag knappt hinner med att trycka på replay-knappen (som liksom sitter på själva tweeten) som följer med nedåt när flödet fylls på.

Aja,hare!

Ökat tempo!

Eller ja,oftast ligger jag i så icke energikrävande ställningar som möjligt och rabblar kinesiska i dagarna. Faktum är att jag till och med har något slags träningsvärk i käkmuskeln för att jag har gått in för det så mycket på sistone.

I förra perioden satsade jag en del på att läsa och försöka lära mig nya tecken,och visst har jag märkt i skolan att jag i ganska många fall kan tecken som jag inte lärt mig genom skolans läroböcker,alternativt från kapitel som vi ännu inte gått igenom. Däremot kom väl insikten ganska tydligt under pratprovet,dels för att jag drog (bland 7 lappar) den jag inte ville ha (”Berätta om ditt drömyrke”),men också för att jag insåg att jag inte var så van med att prata kinesiska. Så jag har bestämt att denna sista period satsa lite mer på att bli van med att prata. Och då kan man ju göra på lite olika sätt. Och spontant kan det verka lite hjärndött att ungefär lära sig de texter vi går igenom utantill,men vid lite eftertanke så har jag mer eller mindre kommit fram till att det på sätt och vis är lite hjärndött att kunna ett språk flytande,för när man pratar ett språk man kan,så behöver man ju inte ”tänka”på vad man ska säga,man kan helt enkelt bara säga det man tänker om man vill. Förstår ni? Det är liksom först när man kan prata ”hjärndött”som man ungefär kan ett språk flytande. Och då är det ju knappast hjärndött,utan snarare något helt fantastiskt som människan är ganska ensam om på denna planet. Och man märker ju att det tar tid,även om man kan läsa,så kan det vara svårt att läsa det olika kombinationerna av uttal. Och om man inte ens kan läsa det,hur ska man då någonsin kunna prata det fritt ur huvudet? Så även om jag eventuellt kan alla ”initials”och ”finals”(som tecknena består av) så är det ändå svårt att få ihop dem innan munnen vant sig.

Testa själv att säga:

Kurbirulumburruburiburrburrbulglum en gång,svårt eller?

Om du tränar någon minut,så ska du se att det hela går mycket bättre,och sedan kan man helt enkelt få upp hastigheten och tecknena tycks framstå tydligare dessutom. Jaja,jag kanske kommer på ngt bättre längre fram. Efter ett år med försök att lära sig kinesiska så tror jag mig iaf insett att det man ska satsa på är ungefär allt utan att lära sig skriva tecken. Läsa och uttala är enormt mkt viktigare,eftersom vi i dagsläget oftast ändå kommunicerar via datorer eller tal,dessutom lär man sig nog ändå tecknena tillräckligt bra med tiden för att kunna skriva dem.

Så jag har inte gjort så mkt mer på sistone än att åka hem och plugga efter skolan. I stort sett bara två saker.

Jag var några timmar på Shanghais bilmässa. Den var samtidigt som vi hade prov,men sista dagen av bilmässan så åkte jag dit,dagen efter hade vi grammatikprov,som jag inte var speciellt orolig över,och det gick rätt bra ändå på provet,88% eller ngt. På väg till mässan kom folk på tunnelbanan och sålde biljetter,först sa jag nej,sedan så jag att en (till utseendet åtminstone) kines köpte biljetter och då tänkte jag att det kanske gick lika bra. Jag hade bara en hundring och han hade bara en 50 lapp i växel,så jag fick 30元 i rabatt. Detta gjorde mig ganska misstänksam,men jag tänkte att det skulle vara intressant att se om den fungerade. Vid ingången så fick jag dock tillbaka min biljett och ett “假票” –”fakebiljett”. 50 spänn för den erfarenheten! Det gick att köpa riktiga biljetter brevid,för 50 元…

Det mest intressanta på mässan var nog Volvos nya konceptbil:

Nä,skoja bara. Här är den,Concept Universe.

Även Scania och Volvo Lastvagnar fanns representerade. Annars var det mest bara en massa bilar.
Citroën hade kanske mässans mest spektakulära,fast Scanias var vass den också. Kul att även få se ”Geely”:s bilar,de såg rätt bra ut. Och det var också första gången jag såg deras tecken ”吉利“ som betyder typ ”lycka”och uttalas ungefär (med rätt toner och så) som man uttalar ”Geely”på engelska.

Citroën något.

Scania skickade dit något så spektakulärt som en lastbilscab.

En av 吉利-bilarna.

Annars var det många kinesiska märken som överaskade. Marknaden i Kina växer ju som bekant och i dagarna springer Saab runt och försöker hitta partners för att komma in på marknaden som tycks ses som räddningen för våra svenska stoltheter.

På Valborgsmässoafton begav jag mig till Pudong och spelade brännboll med ”Young professionals”,som arrangeras av folk från Exportrådet,de har ganska mkt event här. Mitt lag var ganska övertygade om att vi hade vunnit,men tydligen förlorade vi. Jag fick iväg bollen varje gång och hade träningsvärk i nästan en vecka. Jimmy var också med (som var med på mitt födelsdagskalas) och det var även första gången som jag träffade Björn i Shanghai (som är bekant sedan UTN) trots att han bott här i stort sett hela tiden sedan jag kom hit.

Efter brännbollen.

Som ni förstår så är inte min fysik på topp,jag springer ibland,det är ungefär allt. Jag har inte vågat spela innebandy sedan jag vred knät. Det har i stort sett blivit bra,jag har faktiskt kunnat springa utan problem,men det har ändå gjort riktigt ont ibland,speciellt när jag suttit länge och sedan rest mig,då hugger det till liksom och jag brukar vackla runt ganska gubbigt tror jag. Fast det har som sagt blivit bra nu. Fast det kanske inte blir innebandy ändå,idag var jag nämligen och kollade in ett gym i närheten. Det var ungefär 3 gånger så dyrt som jag hoppats på,iaf fick jag testträna första gången gratis. Fast jag är ganska sugen ändå,min gode vän Marcus försökte sig på att skaffa magrutor förra våren och det hade ju varit en rolig grej att testa på en gång i livet. Och detta skulle kunna vara en bra tid att försöka. Fast det ska tilläggas att det fortfarande finns en ”i vägen”så att säga,även om jag nästan nått de 70 kg (=-18 kg sedan augusti) som jag tänkt mig.

Det sista intressanta som jag tänkte nämna är väl att jag just nu utnyttjar friheten här till att vara uppe i ottan. Mellan kl 04-06 brukar jag vakna av mig själv och ibland tar jag mig en springtur då,eller pluggar,eller passar på att följa twitterflödet eftersom svenskarna brukar vara ganska aktiva den tiden. Detta innebär ju att jag somnar lite tidigare än i vanliga fall,ofta runt 10 kanske.

Ikväll avgörs det om Saade kommer till finalen i ESC. Jag kommer inte stanna uppe för att titta.

Tillsist,åter i Pudong så fick vi se hur byggandet av Shanghai Tower fortgår. På bilden nedan kan ni se hur det kommer se ut om några år,ballt va?

Shanghai Tower byggs. I bakgrunden Jinmao och Shanghai World Financial center.

Husen i Lujiazui.